Det finns ingenting i mig som orkar kämpa för något mer, något bättre.
Det är så här det känns när man gett upp.
Jag får väl leva det här livet.
Varför skulle någonting annat vara så mycket bättre?
Varför skulle jag bli lyckligare av något annat.
Det kanske inte blir bättre än så här.
Förhoppningsvis så letar sig lusten att leva tillbaka...
Jag kommer antagligen tycka det är ok igen på fredag. Då får jag träffa fin.
Fast just nu är fredag hemskt långt bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar