onsdag 29 december 2010

Om du är en snygg karl så titta inte

Fick en förfrågan om att visa mitt hår i sitt otämjda tillstånd.
Så visst, fine...men får jag inte ligga sen så är det ert fel. Just sayin'.
Jasså den dög inte? Det såg inte så farligt ut tycker ni? Nähä. Kolla här då.

Jag menar, tänk er att ni går och lägger er med det här:

...och vaknar med det här! Jag hade också sprungit...
But that's not how I roll. This is how we do it, slacka'style.

Sen fick Fenix spel och försökte kela sönder min sko. Flicka ba "Wtf?".

tisdag 28 december 2010

It's alive

Fick söt kommentar från Daniel där han undrade om jag levde så här efter allt julfirande.
...och ja, det gör jag. Men jag är ledig, då har jag inte tid med sånt här bloggande.

Jag är alldeles för upptagen med att se på snuskigt många filmer och läsa så mycket böcker så jag måste ta på mig glasögonen för att jag inte längre kan se ordentligt.

Trodde förstås ett tag där på juldagen att jag faktiskt var död. Men det rättade till sig efter några snapsar till på kvällen.
Tänker inte heller bjuda på några bilder då jag precis kommit ur duschen och håret ser ut som en ickefriserad pudel och för att jag lyckats utveckla två självlysande munsår.
Jag borde inte dricka två dagar i rad.

Så ja, det var allt.

Hej hej

fredag 24 december 2010

Det är officiellt

Nu är det officiellt, jag är fett uttråkad och vill att klockan ska bli halvsju så jag kan åka. Inte för att jag är ashungig eller så, men lite mat hade varit trevligt.

Jag hittade förresten något rött att ha på mig också.

You like?Har jag sagt att det är asvarmt i min lägenhet?
Det är därför jag ser ut att vara nyvaxad och polerad på varenda bild. Det är inte som jag har fet hy, det är som jag svettas...av sitta...rakt upp och ner.
Inte för att jag klagar, bara säger.

Nähä, nu får det väl bli andra koppen glögg (för jag är absolut inte varm nog) sen ska jag väl röka alldeles för mycket i väntan på att klockan ska ticka.

God jul igen då...

So far so good

Började dagen med en ordentlig julfrukost beståendes av mannagrynsgröt (som så klart brände botten på grytan. Annars blir det ingen riktigt gröt), nyponsoppa och kaffe.

Fortsatte sedan med alla bestyr som att trolla bort ringarna under ögonen, få bort svettfläckarna under armarna och tämja det annars så upproriska håret. Lyckades dessutom bränna mig på plattången.
Då blev jag lite ledsen ett tag...

Men sen blev jag glad igen för jag kom på att det var jul och att jag lyckats glädja den äldre damen på bottenplan med ett julkort.

Sen bar det iväg till äldreboendet där extramormor blev så glad och överraskad över att vi kom så hon nästan började gråta.
Hon tyckte dock det var mycket underligt med alla blommor, det var ju inte hennes födelsedag.
En annan observation jag gjorde var att det måste vara väldigt ansträngande att tro man är hemma och värdinna, hälften av människorna där vet man ju inte vilka det är. Att dessutom vara övertygad om att man går ut på morgonen och hämtar Hallandsposten då man bara har ett ben är också något som jag finner mycket imponerande.
Men hon verkade glad och fick mig att skratta högt flera gånger. Sån härlig humor. Fick även tittat lite på Kalle, yaaay!
Så nu är jag hemma och mellanlandar. Fått bytt till den obligatoriska julkjolen.

...och naturligtvis kletat på mer smink. Massa glitter. Annars går det inte. Ska bara hitta nåt rött att ha på mig.
Också har jag varit bästa matte och gett katterna sin julklapp i form av tonfisk. Vilket det nu stinker i hela lägenheten.
Ska pimpla i mig lite glögg och fortsätta längta efter den första julölen.

Så peace out på er. Är inte hemma förrän i morgon igen.
Åh ja just det....don't drink and drive!

God Jävla Jul på er!

torsdag 23 december 2010

All done, now feed me!

Så idag var verkligen sista dagen.
Det gick inte att skjuta upp längre.
Jag var verkligen tvingad och tvungen.
Jag kunde inte längre ignorera faktum.
Det var åter igen dags att slå in dom jävla julklapparna.

Fenix var redo...

Jag hade förberett...
...och kände mig mer redo och mer beslutsam än någonsin.
Och vet ni? Jag blev faktiskt klar. Sweet.
Nu ska jag pimpla vin och hoppas nån snäll tomte kommer med mat till mig. Orkar inte ens värma dagsgammal spagetti i micron.

Så god jävla jul på er. Min kommer faktiskt bli riktigt bra ändå. Mr D comes and saves the day!
As always.

onsdag 22 december 2010

Waaay better än frikkin Singing Cats

Vissa har alldeles för mycket tid (hrrmharkelhost). Nu är det alldeles fantastiskt om ni plötsligt glömmer bort alla gånger jag berättat hur lite jag har att göra på jobbet.
Annars så var det nåt med att kasta sten i glashus...
Eller var det att kasta sten innan man går över ån? Hmm...


Lite lack

Många dumma saker hör man. Ännu dummare saker ser man.
Idag när jag kom till jobbet så har en viss någon satt ett rökförbud på rökrummet.
Jag vet att det är lyx att fortfarande ha ett rökrum. Men det är ett faktum. Det har funnits i så många år att näshåren krullar sig av den inpyrda doften.
Men det är det fan värt.
Hellre krullade näshår än fruset snor upp i bihålorna.

Sagda någon har jobbat här ett bra tag och det är inte förrän det blir 20 minus ute och folk faktisk nyttjar detta rum i den utsträckning det går som någon börjar störa sig på det.
Alltså hänger någon upp ett förbud.
När det är 20 minus ute.

Idiotin i att sätta rökförbud på ett rökrum är intressant.
Att välja att göra det när det är så kallt så tårna får kallbrand av att vistas ute i tio minuter är inte intressant, det är idiotiskt.
Vill personen att vi ska hata honom/henne? (ser ni vad politiskt korrekt jag är?)

Nä, jag tänker vara rebellisk och trotsa detta förbud. Hade någon kommit med det när det var sommar och det fanns lite fler grunder än att det stööör någon, så hade jag köpt det.
Men i just detta läge sköt någon sig själv i foten.
I don't buy it.
So go fuck a duck, som man säger på fackspråk.

tisdag 21 december 2010

Den är här!

Nu har jag fått hem min efterlängtade nyårsklänning. Alldeles insydd och fin.
Jag kommer ha en jävligt snygg stass på nyår, om inte annat. Det kan nästan kompensera för det faktum att jag inte får ligga.

Bara rakt upp och ner...

Med snyggkavajen till som ska få hålla mig varm tills alkoholen löst det bekymret åt mig.

Nu tror jag fan att allt är klart inför både jul och nyår. Jag har till och med blivit frisk.
Ja, förutom problemet med att slå in julklapparna då förstås.
Detta året ska jag i alla fall inte roa mig med att stoppa presentsnöre i näsan, det slutade ju inte så jävla bra sist.

måndag 20 december 2010

Jag vill inte, vill inte, vill inte, vill inte

Satt precis och faktiskt tänkte efter ordentligt på hur min jul antagligen kommer utspela sig.
Jag kommer antagligen vakna rätt sent, då jag inte kommer ha någon anledning att gå upp särskilt tidigt.
Orkar jag äter jag antagligen frukost.
När klockan är tre så kommer jag börja titta på Kalle Anka, för det ÄR ingen jul utan Kalle.
När klockan sen är halv, tjugo i fyra kommer antagligen mina föräldrar ringa och säga till mig att gå ner till parkeringen för dom väntar på mig.
Jag kommer då missa slutet på Kalle. Med andra ord är julen redan förstörd.

Vi åker sedan hem till min dementa extramormors son för lite kaffe. Hur det kommer vara vill jag inte ens tänka på.
Extramormor kommer antagligen inte veta vem jag är och vi andra kommer antagligen förtvivlat försöka konversera normalt samtidigt som vi svara på dom eviga frågorna som; vem är det, var är jag och vad gör vi här.

Inte helt omotiverade frågor vill jag dock tillägga. Även om det uppenbarligen inte kommer vara jag som ställer dom.

När så denna fika är avslutad åker mina föräldrar och hämtar min farmor, samtidigt som jag själv hämtar min bil. Vi möts åter igen upp hos föräldrarna.
Där det vankas mat med, ja just det, jag, mina föräldrar och farmor.
Inget ont mot varesig mina föräldrar eller farmor, men jag hade gärna föreställt mig den kvällen ihop med någon som...kan tänka sig att ligga med mig.

Så hela julafton kommer antagligen sluta med att jag är hemma innan nio. Där jag kommer hälla upp oförskämt mycket vin i mitt glas, spela dom mest deprimerande jullåtar ni kan tänka er samtidigt som jag fyller hela lägenheten med ett tjockt lager av självömkan.

Åh, underbara jul.

Här nedan följer ingående bilder på mina nyinköpta tjockstrumpor som jag, till skillnad från allting annat, faktiskt är riktigt nöjd med.
...och här nedan följer ett par ingående bilder på hur uttråkning ser ut.
I've got a craaazycat

fredag 17 december 2010

Reklam

Det här är, by far, den bästa reklam som någonsin gjorts.



-Men snälla Åke.
-Men snälla Åååkäää

Baaahahaha!

torsdag 16 december 2010

Oh! Santa baby!

Vem har sagt att jag inte kan bjuda på mig själv?


Nu kanske ni tycker att det blir lite väl mycket julhysteri här.
Men jag planerar att köpa en sån här julgran till köket, om dom finns i pyttevariant

Nu vart det plötsligt inte lika juligt va?

Självrannsakan

Jag har precis insett att jag faktiskt håller på att se över mitt liv...totalt.
Min senaste insikt är jag kanske inte helt stolt över.
Men asså, är det bara jag som blir skadeglad när någon kommer och rycker i handtaget när man är på toaletten?

Jag skrattar tyst för mig själv varje gång och det roar mig varje gång. Sån har jag varit i flera år.
Snälla säg att det är någon mer som tycker det är roligt att ha hångat toaletten före någon annan.
Snälla?
Någon?
Vem som helst går bra...

Mouahahahaha!


Nä, okej. Det här var kanske inte så jävla underhållande. Men å andra sidan, fråga vem som helst som känner mig så hävdar allihop att jag suger på att hålla käft.

Så, STFU!

Lågvattenmärke

Jag nådde nya nivåer av lågvattenmärke igår känner jag. Fullkomligt värdelöst bloggande.
Sånna dagar borde man ha nåt mentalt lås på bloggen som gör att man endast får skriva när man nått till en viss halt av serotonin i kroppen.

Tänkte annars hålla käften idag, om jag verkligen inte hittar något roligt att underhålla oss med.

Fast denna bilden tål faktiskt att upprepas. Wtf liksom?


Nu ska jag åka till farbror doktorn och se om jag kan få lite sömnpiller. Rätt trött på att shotta hostmedicin.

onsdag 15 december 2010

One last try

Okej, ett sista försök att rycka upp mig själv...





Gonatt!

X-mas spirit

Tänkte bjussa på lite julstämning så här innan jag skiter i den här dagen och går hem och drar täcket över huvudet.

Enjoy!


That's all folks!

Mörkrädd

Det gick en dokumentär om Wikileaks på SvT i Söndags, den finns tillgänglig på SvtPlay fram till den 16:e januari. Jag föreslår att ni alla går in och tittar på den, och tar en ordentlig jävla funderare på vad fan det är som händer. I alla fall fram tills dom börjar prata om våldtäkten som Assange anklagas för. Efter det är den inte särskilt intressant, för min del.
Länk har ni HÄR.

Det som äcklade mig allra mest och fick mina ögon att tåras var följande händelser och kommentarer. Bäst återgivning får ni naturligtvis av att titta på dokumentären.

Amerikansk militär har precis skjutit ner en grupp män, av anledningar som man inte får reda på. En av männen har överlevt och försöker krypa ifrån platsen svårt skadad.
Då stannar en svart minibuss och följande kommentarer utspelas mellan militären:

-Det kommer personer till platsen och plockar upp kroppar och vapen.
-Ska vi öppna eld?
-Vi behöver en läkare här!
-De plockar upp den sårade.
-Jag försöker få tillstånd att öppna eld.
-Kom igen, låt oss skjuta!
-En svart bil plockar upp kropparna. Vi begär tillstånd att öppna eld.
-Uppfattat. Ni kan öppna eld.
-Vi har klartecken.
-Kom igen.
-Klart!
-Klart.

Efter att dom skjutit ett tag och det inte verkar finnas några överlvande kvar på platsen hör man följande:

-Oh yeah, kolla rakt igenom vindrutan!
-Haha!
-Det var 4-5 personer i bilen. Jag räknar till 12-15 döda.
-Spana in dom döda svinen!
-Snyggt jobbat!

Efter detta anländer marktrupper och de får reda på att det befann sig barn i bilen, då hör man detta fruktansvärda:

-De får skylla sig själva när de tar med sig barn i strid.
-That's right

Faktum var att det var en familj, en pappa som körde sina barn till skolan, som kom förbi och såg den sårade mannen. De försökte få in honom i bilen för att kunna köra honom till sjukhus.
Det här får mig på allvar att må illa.

Sedan har jag inte mycket till övers för Christian Whiton som vill lägga fokus på att det är ett politiskt krig som förs MOT USA och att de som gör detta (läs: Assange och Wikileaks) ska straffas. När fokus egentligen borde ligga på de vidriga amerikanska militärernas obefintliga moral.

Jag gissar att jag säkert kan bli satt på plats i detta ämne då det enda jag sett, läst och hört är denna dokumentär.
Men faktum är att jag inte bryr mig om vare sig Wikileaks, Assange eller nån annan jävla mediahysteri kring det här. Det jag bryr mig om är att det finns folk som dokumenterat dödar oskyldiga, klappar sig själv på axeln och bryr sig noll om det är barn som skjuts ner, som sedan kommer hem till USA och blir hyllade för sin insats.

You make me sick.

Gimme gimme gimme

Okej tomten, här kommer årets önskelista. Den är inte särskilt lång, önskar mig egentligen bara två saker. Så det borde du väl kunna lösa, utan problem? Du är ju trots allt Da Man!

Så en sån här:

Eller en sån här:

Eller en sån här:

Sån här går också bra:

...och kanske en sån här:

Det borde väl inte vara något problem? Tycker inte jag lägger ribban så hemskt högt i år.
Tack på förhand tomten!

tisdag 14 december 2010

The closest thing to crazy

Feelin' a bit blue dåra.
Då passar den här låten alldeles utmärkt.

Nu är det väl bäst jag går och lägger mig, innan jag smörat bort mig totalt.
Planerar att vara på bättre humör imorgon, bara så ni vet.
So no need to run, det här kommer inte upprepas...

Tacksamhet

Funderade lite på det där fenomenet med att säga tack. Att många uppfattar det som svårt att säga, andra uppfattar det som svårt att ta emot och andra har svårt både för att säga tack och ta emot ett tack. Själv tillhör jag nog kategori två.

Följande funderingar är baserade på två händelser som innefattar två av mina grannar.

En äldre dam på bottenvåningen kom upp till mig en eftermiddag förra vintern och undrade väldigt försynt om jag kunde hjälpa henne att hänga upp en kornisch som trillat ner.
För er som inte vet vad en kornisch är (det visste inte jag heller) så är det en sån här:

Det hade jag absolut inga problem med, så jag studsar ner till henne, får upp kornischen och går tillbaka upp till mig.
Dagen efter då jag kommer hem från jobbet så står det en blomma utanför min dörr med ett tack-kort från sagda granne.
Senare på våren uppmärksammade hon även min födelsedag och lämnade ett grattis-kort till mig i brevlådan.

Mina andra grannar, de vars lägenhet det brann i i söndags, har tydligen inte samma behov av att säga tack. Då jag inte tänker vara det minsta blygsam så kan jag säg att jag är rätt övertygad om att jag räddade livet på deras hund genom att larma brandkåren så fort som jag gjorde. Men inte ett pip ifrån dom har jag hört.

Det är självklart helt okej. Jag tycker bara att det är väldigt intressant.

Min teori är att antingen så har det med ålder att göra, behovet av att säga tack ordentligt. Att man lär sig med åldern hur mycket en sådan liten gest faktiskt betyder och att man i lite yngre år inte alls tänker så långt.

Eller så har det med ensamhet att göra. Faktum är ju att äldre människor har en mindre bekantskapskrets...de har ju en tendens att...dö bort.
Medan man i yngre år inte har så stora problem att fylla sina dagar med vänner och skratt. Särskilt inte om man är sambo, som dom med den brinnande lägenheten.

Själv tackar jag gärna, helst med stora gester...så som blommor och choklad. Jag vet ju hur glad ett sådant tack gör mig. Samtidigt som jag har väldigt svårt för att ta emot det där tacket.

Om en person tackar mig med en gest, så känner jag ett behov av att tacka för tacket...vilket gör att den tackande personen behöver tacka mig för att jag tackat dom för att dom tackat mig.
Sen sitter man fast i en evig cirkel av tackande.
Hur reagerar ni när ni får ett stort tack för en ytterst liten insats?