Började diskutera med Vivi om feminism...och kvinnovåld.
Jag själv tycker inte att de två sitter ihop.
Dessutom tycker jag att kvinnorna har hamnat så himla mycket i förgrunden när det gäller orättvisor i samhället.
Även våldet i hemmet kretsar runt kvinnor.
Men hur är det när en man blir slagen? Kan han prata om det alls? Blir han trodd överhuvudtaget?
Kvinnorna är rädda för männen när de blir slagna.
Men männen måste vara rädda för både kvinnan och samhället.
Det måste ju vara ännu värre.
Tänk dessutom förnedringen och att inte kunna ge igen eller försvara sig. Då är det plötsligt kvinnomisshandel och han blir skurken.
Där snackar vi orättvisa.
Apropå feminismen då?
Jag tror att alla är feminister, även män. Vilka vill inte att vi ska ha ett jämlikt samhälle?
Åt båda hållen naturligtvis.
Jag ska inte säg att jag är särskilt insatt i ämnet men uppfattningen jag har är att många av orättvisorna finns bara för att det alltid varit så.
Inte för att man faktiskt vill diskriminera kvinnor...eller män.
Dessutom tycker jag det hela börjar bli rätt tjatigt.
De flesta kvinnor skriker om jämlikhet men vad gör dom för att ta för sig?
Är det dessutom inte så att det är kvinnorna som diskriminerar andra kvinnor, och inte männen?
Är det inte vanligare att vi sänker vårt eget kön för att framstå som bättre.
Det beteendet ser ni sällan hos män.
Varför är det så?
Jag tycker att vi kvinnor borde reda ut oss själva innan vi pekar finger på mannen och kallar honom för grottmänniska.
16 kommentarer:
Tjosan...jag är kändis :D
Ha ha ...
Jag ääääälskar att diskutera :)
Hmmm jag hopppas du förstår att jag itne menar att förringa de orrätvisor som faktiskt män utsätts för, för det är klart de gör, jag vill bara lyfta fram kvinnornas utan att förringa männen.
Det du skriver är verkligen jättebra!! För hur många tjejer står faktiskt på sig egentligen ?? Det är skillnad på ord och handling.
Själv har jag planer på att denna julen be mina manliga släktingar lyfta på arslena och ta disken när vi ändå har lagat all mat :D
Det tror jag absolut inte att du gör och det finns ju ungefär femtioelva miljarder saker man kan lägga till i denna diskussionen ;)
Jag sållar mig till männen på julen och sitter i en fåtölj och glor på när dom andra diskar och ställer iordning. Min ursäkt är alltid; för många kockar...
Ha ha ..underbart !! :)
Ja ni i min familj är det männen som lagar mat och diskar runt jul och året om, men det har absolut inget med feminism att göra bara att vi lagar bättre man helt enkelt. annars så är hela feminism rörelsen förlegad visst fan har vi inte 50% av könen i riksdagen eller på topp jobb men ska vi inte då dra in Invandrare 33.33% i diskussionen. Nej nu kom jag av mig.
Alla Svenssons är "feminister" Arbetsmarknaden och politiken kommer reda ut sig själv. låt det va nu och sluta skylla på Männen hela tiden får mig att må dåligt.
ja man blirr rätt trött.....när min man lämnade sin fästmö högg hon med förskärare framför honom ( iofs på en skärbräda) men ändå...hon sparkade honom i bröstkorgen ( nä, hon var inte karatemästare...) det var då han stod på golvet på alla fyra för att skruva ihop en spjälsäng till deras yngsta barn.....hon sparkade i bildörren och ställde sig framför bilen och skrek " fri luft, fri luft" efter deras möte hos en familjerådgivare ( då han ville gå till en sådan för att säkra att hennes raseri över att bli lämnad inte skulle gå ut över hans å barnens umgänge)Under deras förhållande blev han utsatt för kränkande behandling dagligen, ex; då han serverade marängswiss gick hon å hällde allt i slasken. Orsak? Det var serverat i "fel" skål. Potatis kunde han inte koka, de var i "fel" strlk, brödet skulle skäras 1 cm skivor om det var limpa å 2 om det var franska, annars gick det inte att äta osv osv.
Ringde hon hans jobb å beställdee handling på väg hem fick han en utskällning då han kom eftersom hon räknat ut hur länge det skulle ta. Att det var kö osv var inget på hennes agenda utan resultatet vart att vad han än gjorde var det "fel" och/eller på "fel" sätt.
Han säger att det psykiska våldet var värst, känns det igen någon?!...
den enda lindringen var iaf att hon själv på familjerådgivningen berättade att hon ju var snällare mot (min numera) make, än med sin kille före honom som hon ci "använde som slav" slut cit.
I DET lilla hushållet hade den stackars killen förökt vara i det sk "bakvattnet" då hon stekte kåldolmar. Hon upplevde att han stänkte till med diskborsten så att det hamnade lite skumi grytan på spisen varvid hon tog denna gryta och slängde alltihopa i köksväggen så de var tvunga att tapetsera om i hela köket..
Nu kanske någon säger att det inte är underligt att hon blev rasande? och gav uttryck för det, hon blev ju ändå lämnad....? va? det förstår man juuu..
Okey, hur var det nu när en man blir "lämnad"? som skulle gjort samma saker som jag räknat upp? hugga med kniv, sparka i bildörr ( förmodligen hade familjerådgivaren redan där polisanmält mannen...)
räknat minuter då kvinnan var å handlade? sparka i bildörren, hälla ut mat, gapa å skrika å hota inför barnen (vilket den äldste bearbetade flera år....)
Hälsn, den nya...icke våldsbenägna kvinnan som varit gift med denne underbare man i 16 år nu...
Robin: Jag håller med dig. Hela grejen är så uttjatad så jag blir alldeles matt bara man nämner feminism.
Kan vi inte bara säg att alla vill att det ska vara jämställt och vara nöjda där? För det kan omöjligt vara en majoritet som tycker att männen ska vara chefer och kvinnorna stå i köket...
Anonym: Jag håller helt med dig om att den psykiska misshandeln är värst. Jag lider själv fortfarande av sviterna jag blev utsatt för för 6 år sen. Slagen är lättare att hantera...
Jag är jätte glad för dig och din mans skull. Att han lyckades komma ifrån sitt ex och hittade dig. Efter 16 år så antar jag att det inte är annat än rätt att ni två hör ihop =)
Visst vore det trevligt om alla män och kvinnor är feminister. Och kanske är det så? Men är alla också maskulinister? Hmm...
--
Mattias
Tack vare våldsamma kvinnor (jag har haft 2 st rad så myten om att man drar sig till samma stämde just då på mig) så gick jag från att vara en självsäker och glad kille till en kille som såg sig själv som ful, äcklig, dum och som inte ville leva mer. Jag fick höra dagligen hur kass jag var på allt, i köket, med bilen, tvätta, städa och jag var så mycket sämre än hennes alla ex i sängen osv. Jag har blivit hotad med knivar, hotad att bli "märkt" av hennes sk vänner, ska aldrig mer få se mitt barn, blivit bedgragen flera gånger osv. Idag lever jag med en kvinna (särbos iofs) som är helt jävla underbar på alla sätt och vis. En motsats till dom 2 innan. Jag är så glad att jag är förbi all den skiten men ibland får man "flashbacks" och man har väldigt svårt att lita på folk i största allmänhet. Men jag vet att min framtid är mycket ljus, jag kommer aldrig ta psykisk terror igen.
Anonym: Jag känner igen det där. Fick själv sitta häcktad för misshandel.
Jag hade jobbat över 30 min men inte meddelat hemma. väl där så blev det ett jätte bråk. Hon fick tag på en stekpanna och gick loss på mig. jag fick nog lyfte upp henne och ställde ut henne i trapphuset. precis då kom polisen och såg mig.
Jag krävde dokumentering av våra skador men fick bara hån tillbaka.
först efter kontakt med advokat och några timmar i häckte fick jag träffa läkare. hon hade inte ett blåmärke på sig. jag hade 2 brutna revben och ett antal större blåmärken på kroppen.
tro inte att hon fäldes eller fick någon påföljd för detta.
Har även en vän som inte får träffa sin familj längre då flickvännen inte känner att dom "är bra för honom".
problemet är lika stort för män.
hjälpen är det inte.
Jag blir så glad för att ni berättar, samtidigt som jag blir så ledsen för vad ni blivit utsatta för.
Presonligen tycker jag att det vi kvinnor får gå igenom då vi upplevt samma sak är mycket lättare att hantera. Vi är ju inte ensamma.
Det finns inga ord för hur hemskt det här är.
Jag var tillsammans med en tjej i tre år. Varje gång vi var osams så slog hon, knuffade omkull mej eller slet mig i örat så det knakade. Vi var osams ofta, minst en gång i månaden. Hon vägde 45kg, jag 90. Efter tre år började jag gå min väg då hon slog mig, hon sprang efter, och jag gav henne en flat hand på huvudet, för att väja mig, jag kände mig hotad. Efter det är jag dömd av alla jag känner som kvinnomisshandlare, det har nu gått 20 år sen den hände, men ingen har förlåtit mig för att jag slog en enda gång. Tjejens beteende var det ingen som ens nämnde. Jag känner mej kränkt på flera sätt.
(sorry, men 'såna' stavas med ett 'n'; alltså fel i vinjetten! Be gärnna nå'n korrekturläsa det du skriver innan det läggs upp, så blir det mer respekterat!)
Mvh/språknitisk
PS till föreg (om språket): självklart skall det ej visas (om du ej själv vill); -det var bara menat till din personliga hjälp!
Mycket bra att du tar upp detta ämne så det får belysas!
Till språknitisk: Sånna, såna whatever är båda förkortning av sådana. M.a.o. är både sånna och såna hittepåord och borde få stavas hur fasiken man vill.
...och denna meningen: PS till föreg (om språket): självklart skall det ej visas (om du ej själv vill); -det var bara menat till din personliga hjälp! - borde du fundera på formuleringen av.
Vi har även gärnna (gärna) och nå'n (någon).
Jag uppskattar all kritik, men då ska den levereras på ett seriöst sätt.
Sorry.
Sen kommentar, men, alla är verkligen inte feminister. Om man vill ha jämställdhet för båda könen så är man INTE feminist, om man vill ha ett matriarkat där männen är förtryckta, ja, då är man feminist.
Det som spelar roll är vad feminister gör, inte vad de säger att de är.
Skicka en kommentar