I'm not funny

...bara så där så ville jag kräkas lite på min blogg.

Jag vill ju att den ska vara rolig.
Men jag känner mig inte särskilt rolig.

Så vi drar till med en barndomshistoria eller två.

Jag var tydligen en ihärdig liten lögnare som barn och jag tror att den här historen handlar om min kanin (ett gosedjur).
Pappa frågar mig en massa frågor om kaninen som jag ljuger både vitt och brett om.
Det hela kulminerar med att pappa frågar:

- Men Lisa, vad ska vi göra med dig.

Varpå jag, utan att blinka, svarar:

- Inte skjuta mig va?

Jag hade även en rosa häst med blå prickar och vingar som jag förvarade på hemlig plats i skogen.
En dag frågar min mammas kollega mig hur min häst mår och får till svar:

- Jag vet inte, jag har inte hälsat på den på jätte länge för där är så många pissemyror.

Ofta hotade föräldrarna mig med att jag inte skulle få följa med på semestern om jag inte gjorde ditten eller datten. Mitt svar var alltid att det inte spelade någon roll, jag kunde ju bara flyga efter på min häst.
Argumentera mot det om du kan.

En kväll bråkade jag och mamma om mitt lego som låg utspritt över hela golvet.
Mamma sa till slut att om jag inte plockade upp mitt lego från golvet så skulle hon slänga det.

Varpå jag snällt plockar upp legot från golvet och slänger det i sophinken.
Sedan får mamma och pappa plocka lego ur soporna hela kvällen och tvätta rent dom från äckelpäckel.

Det här var bara ett axplock av allt jag hittat på.
...och folk undrar varför jag inte vill ha barn.