Jag funderade ett kort tag på om jag skulle berätta om något högst personligt och sjukt jobbigt jag genomgick för ett par år sedan.
Det hela sattes igång av en vän som berättade att hon just avslutat ett förhållande med en man som var psykiskt labil.
De som känner mig vet vilken historia jag överväger att dra.
Men sen undrade jag om det verkligen var värt det. Att älta allt detta igen.
Kan det verkligen göra någon nytta?
För min del spelar det ingen större roll.
Frågan är, kommer jag uppfattas som någon som jagar sympati eller som någon som vågar stå för människans svaga och ibland blinda sida?
Jag får fundera lite till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar