Det gick inte att skjuta upp längre.
Jag var verkligen tvingad och tvungen.
Jag kunde inte längre ignorera faktum.
Det var åter igen dags att slå in dom jävla julklapparna.
Fenix var redo...
Jag hade förberett...
...och kände mig mer redo och mer beslutsam än någonsin.
Och vet ni? Jag blev faktiskt klar. Sweet.
Nu ska jag pimpla vin och hoppas nån snäll tomte kommer med mat till mig. Orkar inte ens värma dagsgammal spagetti i micron.
Så god jävla jul på er. Min kommer faktiskt bli riktigt bra ändå. Mr D comes and saves the day!
As always.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar