Har en seriöst låg dag.
Är förfärligt trött, men det går nog hand i hand med humöret.
...och å ena sidan vill jag bara åka hem och krypa ner i soffan.
Men å andra sidan så ska jag sjunga med familj och bästa vänner ikväll.
...och fast att det känns som att jag inte orkar så kommer det göra mig massa gott.
Jag ska verkligen försöka att inte älta den här förbenade handleden och i stället fokusera på allt som är bra.
Vi har ju mötet med Mr Fantastisk...som, fast han befinner sig väldigt långt bort, lyckas göra mig oerhört glad och varm om hjärtat bara genom att finnas. Tack för det!
Vi har min familj som, fast att dom är som en irriterande finne i röven ibland, alltid får en att flina och känna sig älskad för bara precis den man är.
Mina vänner som faktiskt aldrig är som en irriterande finne i röven och som alltid får mig att tänka på allt det bra i livet...och som får mig att känna att ingenting är omöjligt.
..............
Va fan, halv fem!?
Hej då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar