Jag fick besök i fredags. Av någon som jag alltid tyckt varit en av de mysigaste och snällaste människorna i världen.
Han är fortfarande både trevlig och snäll. Men han gav mig även perspektiv.
För jag träffade någon innan han kom och hälsade på. Någon som nu befinner sig väldigt långt bort.
Och efter besöket i helgen så insåg jag just precis hur jävla fantastisk han är.
Så helgens lärdom: Skype är en fantastisk uppfinning, jag behöver en cykel och jag lever mer än gärna på existensminimum...och det finns helt fantastiska människor där ute. Dom är bara inte så många och man har en tendens att träffa dom när omständigheterna inte är dom bästa.
Jag är i alla fall grymt glad och tacksam. Både för den restaurerade synen på män och för orken och drivet att ta tag i mitt liv.
Jag har en plan som jag brinner för, det har jag aldrig haft förut.
Nu ska jag bara undvika att förgås av saknad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar