Har just sett slutet på Ghost Busters 2 och är inte längre lika stadig i blicken...
Jag vet att jag borde känna mig tragisk som sitter ensam hemma och blir glad och lullig, men jag har inte självinsikt nog för att bli det...




Bara för att det ser så jäkla mysigt ut...och suddigt...hmmm













Jag och Flicka rockar järnet i soffan.















Låt oss nu ha ett sanningens ögonblick...
Om någon håller mig till svars för det här imorgon kommer jag förneka allt och skylla på ölen.

Hur ofta tror ni att telefonen inte fungerar för att ni inte får sms från den ni helst av allt vill få sms ifrån?
Hur ofta framstår en dag som jävligt tråkig tills ni inser att ni får träffa en viss spercial någon och då blir det plötsligt den bästa dagen på länge?
Hur ofta står ni framför spegeln och gör fula danser bara för att få er själv att skratta?
Hur ofta tvingar ni er själva att tänka på något sorgligt bara för att ni ska få gråta en skvätt?

...och hur ofta tar ni på er den sexigaste pyjamasen ni har (för att krypa ner i en tom säng) med förhoppning om att en snygg, farlig och sexig främling helt spontant kommer ringa på er dörr dagen efter?




Aldrig??


...nä, inte jag heller...