Trött och bitter

Idag är det måndag, om någon har missat det.

På måndagar får man faktiskt lov att vara både trött och bitter.

Bitter framför allt.

Fick en anonym kommentar som undrade lite bitskt om jag inte tänkte skriva nåt snart.

Jag har tänkt att skriva många gånger, men hade jag gjort som jag tänkt hade inte ens jag velat läsa bloggen.

Så jag antar att talesättet "Den som väntar på något gott..." gör sig gällande här.

Eller inte.

Annars har jag haft flunsa i två veckor och även gjort en vända på sjukhuset. Men då det inte var blindtarmen så blev jag vänligt men bestämt dirigerad till min vårdcentral.

Men nä, har redan varit där fyra gånger och fått samma värdelösa svar varje gång.

Så jag skiter nog i det.

Fjärde gången på akuten kanske dom blir trötta på mig och väljer att försöka hjälpa mig i stället för att skicka mig vidare till andra läkare som inte orkar eller vill, eller helt enkelt inte bryr sig tillräckligt för att vilja hjälpa mig.

Det är ju alltid nåt att se fram emot.

Simmar sakta men säkert ur den där asläskiga deppigheten, har ett litet återfall idag men det är nog för att det är måndag...och jag är trött...och bitter.

Har även varit på thai-massage. Massage över hela kroppen. Najs som fan.

Det är något väldigt speciellt med en total främling som klämmer på ens rumpa. Det är ju knappt så jag klämmer på min rumpa...och det är definitivt ingen annan som gör det heller.

...och om någon skulle göra det så är det nog mest av misstag.

Oavsett så sa massören följande:

"Du hal väldit fin klopp"

Ja, eehehe, jag får väl tacka min mamma för bra gener, sa jag (oerhört orginellt) med rodnande kinder.

"Som en fotomodell", fortsatte hon.

Då slutade jag rodna och tog åt mig i stället...och åkte och köpte äppelpaj.

Tänkte att om en liten kvinna som hon som mest ser halvnakna kroppar hela dagarna tycker jag har snygg kropp kan jag fasen jag unna mig en äppelpaj.