Det börjar verka kärlek banne mig

Med stor jävla risk att låta som en sönder blonderad (eller vänta, det har jag ju redan varit?), bigboobed stalker så fortsätter min kärleksförklaring till herr Banan (och den har inget med hans smeknamn att göra).
Jag ligger här skönt tillbakalutad i soffan med tangentbordet i knät och glasögonen käckt på svaj och bara njuter av vissa människors übergrymhet (de fem glas vin jag avnjutit kan ha en viss bidragande verkan).

Hade det inte varit för en viss herr Banan (som jag medvetet inte länkar, för att motbevisa herr Anonyms påstående att jag "är inte snäll") och hans rekommendation av Zombieland så hade en stor del av min anledning att leva gått förlorad.

Seriöst mannen, kan du inte typ barmhärtighetsgifta dig med mig? Efter denna underbara orgie i zombier, Bill Murray, blod, splatter och det närmsta perfekt humor man kan komma så spelar det liksom ingen roll om du väger 500 kilo och behöver lyftas ut med kran eller ja, vilka osmickrande attribut du nu än kan komma på. Så länge du fortsätter att delge mitt liv gåvor som denna så kommer jag älska dig till döds dagar...

..eller i alla fall tycka om dig tillräckligt för att kunna spendera ett par timmar om dygnet i ditt sällskap.

Men allvarligt. Jag är euforisk.
Dags att krypa ner i sängen med den sista slurken hostmedicin i magen och ett stort fett leende på läpparna.
En kväll blir inte mycket bättre än så här.

Det luktar fisk

Idag ska jag äta torsk...på grönsaksbädd med potatismos.
Det är höjdpunkten på dagen för mig, just denna onsdag.

Jag vet inte men, känns jag inte lite...

tragisk?

Misär

Så otroligt oinspirerad idag, vilket känns hutlöst tråkigt då jag var på så strålande humör igår.
Jag tror jag ska fördriva dagen med att läsa Bananprojektets fantastiska texter, bli mer och mer kär i mannen för varje inlägg, drömma att han ser ut ungefär så här:
Fantisera att vi är lyckligt gifta och att jag vunnit flera hundra miljoner på lotto och hur vi sedan lever lyckliga i alla våra dagar.
Ja, det är en plan.

Det är inte rättvist

Björnungarna är döda.

Jag har ont i hjärtat.

Jag vet inte ens vem jag ska vara arg på.

Så jag får väl gå hem och gråta en timme i soffan (det är allt jag har på mig innan jag ska på möte).

Dessutom har jag ingen som vill ligga med mig (som jag vill ligga med), jag har världens halsbränna och återanvänder min lunch med ojämna mellanrum.

Dessutom har jag inte fått släppa ut några illaluktande hallonbåtar sen i söndagsmorse och lär inte få göra det förrän till helgen heller.

Men mest är jag ledsen för de stackars små björnungarna som blev så bortkollrade i den mänskliga byråkratin att de svultit till ett så dåligt skick att de fick avlivas.

Om det nu ens var rätt beslut.

Ni borde fan SKÄMMAS, äckliga äckliga människor.

Jag ska inte läsa nyheterna, inte utan minst tre starköl i kroppen så jag inte förstår innebörden i det jag läser.

Nu blev allt svart...eller jag vet inte.

Jag hejar verkligen på naturen, vi förtjänar fan att bli utrotade. Att ens försöka ta in all idioti som finns inom den mänskliga rasen garanterar 100% blindhet på vänster öga.

Dementi

Okej, jag ändrar mig.

Just den här snorungen gillar jag rätt hårt ändå.

Förlåt Olle, jag tycker du är en hyvens kille och kanske bara en snorunge någon gång ibland. Men jag lämnar tillbaka rätten att kalla dig det till din mamma.

Sug då Blogger!

Sen suger dessutom Blogger. För den fattar tydligen inte att jag INTE vill ha så stora utrymmen mellan styckena och att vissa andra texter ska hänga ihop och bara... BAAAJS! Nä, fy för fan. Nu ger jag upp.

Snorungar

Måttligt irriterad idag.

Läser rubrik på rubrik i tidningen och irritationen bara byggs på.

(läs nu detta stycke med en stor fet nypa salt, ok?)

Det började med en jäkla snorunge som tvunget skulle ut och åka off-pist (vilket är idioti bara det i sig) och dräller ner i ett ide. Klart som faaaan att mammabjörn försöker ha ihjäl honom. Jag hade också försökt ha ihjäl en människa som väckt mig genom att trilla ner i i min säng med skidor på.

Han hade faktiskt inte ens behövt ha skidor.

Men ungen överlever, mammabjörn blir skitskraj och springer därifrån och nu håller hennes två små oskyldiga björnungar på att svälta.

Känns det rättvist eller?

Jag hoppas snorungsfan är nöjd med att ha tagit livet av två små oskyldiga björnbäbisar bara för att han fick idiotidén att styla för brudarna i en off-pistbacke.

Verkligen, hoppas han sover gott om natten.

Jag menar, vem tycker man mest synd om? Den ompysslade ungen på sjukhus som har både vänner och familj omkring sig...eller de två små övergivna björnungarna som varken har mamma, mat eller värme?

(Bilder snodda från Aftonbladet)

Jag vet var mina sympatier ligger.

Men så har jag aldrig hävdat att jag skulle bli en bra mamma heller.

Sen har vi det sprillans nya superhäktet.

Asså, va faaaaan!? Jag har skött mig hela mitt liv, det värsta jag gjort har nog varit att snatta en BH på Coop innan jag ens hade bröst att fylla den med och jag får fan inte bo så där fint!

Visst är det en alldeles underbar bild vi skickar ut till de mindre lyckligt lottade i samhället. Sköt dig och bo under en bro med tidningar som enda värmekälla...eller stick en kniv i nån vettja och få bo på värsta lyxfinkan. Ja, det var en bra idé!

(även denna bild stulen från Aftonbladet)

Sen bara fortsätter det och fortsätter, men jag klarar inte av att glo i tidningen längre. Håller på att förångas av irritation. Så nu går jag och röker i stället.

Ovan

Jag var helt färdig igår när jag kom hem från jobbet.

Ville inget annat än att krypa i mjukiskläderna och gömma mig under filten i soffan till en lagom tråkig film som man kunde slockna till.

I stället fick jag göra kycklingvingar (som råkat ligga två dar i marinad, för det är så jobbigt att sätta på ugnen) som intogs med nån ny dipp och med endast fingrarna som redskap, framför en lagom tråkig film som det inte gjorde något att stänga av.

Susade sedan iväg till kyrkan i barndomsbyn där vi hade sista reptillfället för de sånger vi ska sjunga under Earth Hour på lördag.

Vi ska tydligen sjunga på teatern på dan också. Så om någon är ute och spatserar i Halmstad vid lunch så kom förbi och säg hej vettja.

Sen var det avslutningsfika och jag var inte hemma igen förrän halv elva...och då var jag naturligtvis tvungen att titta klart på den lagom tråkiga filmen som det inte gjorde något att stänga av.

Anyhoo, jag borde inte varit så trött igår då jag sov skrämmande bra natten innan.

Så min enda slutsats är att jag måste vara totalt ovan vid att vara glad.

Det tar musten ur mig.

...och eftersom jag planerat att städa idag så får jag väl titta på mörka dokumentärer och löjligt lyckliga par som får mig att bli bitter.

Allt för att behålla energin ni vet.

...eller så hinkar jag i mig en halv bag in box efter jobbet och leker att städningen är något helt annat...

...som typ, återställandet av världen efter andra världskriget.

Ja, jag jämförde precis min lägenhet med andra världskriget med alla associationer det kan medföra.

Oh snap.

Världens lyckligaste dotter

Har jag sagt att jag har världens bästa familj?
Världens bästa mamma och pappa?
Världens bästa mamma?

Kommer upp från tvättstugan igår kväll när mamma ringer.
Hon börjar med en retsam liten utskällning för att jag inte svarat tidigare, jag visste inte ens att hon hade ringt (7 missade samtal, jag blev imponerad).
Hon fortsätter sedan med frågan om jag skulle vilja ha en tidig födelsedagspresent.
En betald resa till Teneriffa av hon och pappa men som bara hon och jag ska åka på.

Jag sa, nä...
Jag vill hellre ha ett par skor.

ELLER INTE!

Så en vecka på Teneriffa med avgång den 12:e April för bara mig och mamma som även kommer agera "sugermama" under vistelsen då det antagligen kommer finnas noll svängrum i min ekonomi.

Fy fan va jag har det bra.
När vi sen dessutom kommer hem så har jag bara en och en halv jobbdag innan jag tar påskledigt, firar födelsedag med syster på krogen och själv blir ett helt år äldre.
Måste bara fixa nytt pass, men det ska nog hinnas med.

Planen är även att gå från denna hudfärg:

Till denna:

Eller inte.

Känns kanske som att mina chanser att få ligga blir dramatiskt förminskade om jag kommer hem och ser ut så där.
Stackars flicka.

Var har du varit hela mitt liv?

Jag är kär...
...igen.

I den här mannen: http://katastrofalaomslag.blogspot.com

Jag.Kan.Inte.Sluta.Läsa

Got a monkey in my pants

Halvnakna, vältränade dudes i apmössor.
Man kan ju inte bli annat än lite kär.

"Infoga valfritt brett flin här"

WTF?

Va fan, nu gick han förbi en tredje gång!

Jag måste ha missat något väsentligt...

If you're happy and you know it...

Idag är det definitivt inte måndag längre.

Det är faktiskt onsdag.

Tänkte att ni som är lika förvirrade och vilsna som jag skulle uppskatta den upplysningen. Jag menar...det kunde ju lika gärna ha varit tisdag, eller torsdag...eller måndag.

Men det är det inte.

Det är alltså onsdag.

Öhh...ja.

Helt galet vad lite solsken och plusgrader kan göra för en.

Spelade på lotto igår, dragning idag och på lördag.

Så nu får jag faktiskt lov att drömma om att vinna på lotto. Bara så ni vet.

Fick även hem ett nytt kit med träningskläder igår. Så jag tog mig en joggingrunda, som visserligen mest bestod av en rask promenad men det var bara för att jag dog efter ungefär 10 meters springande. Herre jävla gud liksom.

Känner mig ganska stark idag, som om inget är omöjligt.

Känslan går över varje gång jag kommer på att jag glömt min telefon hemma. Men så glömmer jag minst lika snabbt att jag glömt den.

Så jag har fett med bra stunder idag.

Hmm, tyckte precis att samma man gick förbi mitt fönster två gånger utan att någon gång gå tillbaka. Men jag måste ha sett fel.

Försöker förtvivlat komma på en klämkäck liten avslutning på detta högst mediokra inlägg, men jag är lite för nöjd med dagen. Så jag ska nog fortsätta att bara sitta här på kontorsstolen, klappa min lilla kalaskula till mage och bara pysa lite förnöjt.

Ja, så får det bli.

Trött och bitter

Idag är det måndag, om någon har missat det.

På måndagar får man faktiskt lov att vara både trött och bitter.

Bitter framför allt.

Fick en anonym kommentar som undrade lite bitskt om jag inte tänkte skriva nåt snart.

Jag har tänkt att skriva många gånger, men hade jag gjort som jag tänkt hade inte ens jag velat läsa bloggen.

Så jag antar att talesättet "Den som väntar på något gott..." gör sig gällande här.

Eller inte.

Annars har jag haft flunsa i två veckor och även gjort en vända på sjukhuset. Men då det inte var blindtarmen så blev jag vänligt men bestämt dirigerad till min vårdcentral.

Men nä, har redan varit där fyra gånger och fått samma värdelösa svar varje gång.

Så jag skiter nog i det.

Fjärde gången på akuten kanske dom blir trötta på mig och väljer att försöka hjälpa mig i stället för att skicka mig vidare till andra läkare som inte orkar eller vill, eller helt enkelt inte bryr sig tillräckligt för att vilja hjälpa mig.

Det är ju alltid nåt att se fram emot.

Simmar sakta men säkert ur den där asläskiga deppigheten, har ett litet återfall idag men det är nog för att det är måndag...och jag är trött...och bitter.

Har även varit på thai-massage. Massage över hela kroppen. Najs som fan.

Det är något väldigt speciellt med en total främling som klämmer på ens rumpa. Det är ju knappt så jag klämmer på min rumpa...och det är definitivt ingen annan som gör det heller.

...och om någon skulle göra det så är det nog mest av misstag.

Oavsett så sa massören följande:

"Du hal väldit fin klopp"

Ja, eehehe, jag får väl tacka min mamma för bra gener, sa jag (oerhört orginellt) med rodnande kinder.

"Som en fotomodell", fortsatte hon.

Då slutade jag rodna och tog åt mig i stället...och åkte och köpte äppelpaj.

Tänkte att om en liten kvinna som hon som mest ser halvnakna kroppar hela dagarna tycker jag har snygg kropp kan jag fasen jag unna mig en äppelpaj.