Visst är det faschinerande hur man aldrig kommer ifrån sitt förflutna.
Det spelar liksom ingen roll hur långt man springer, eller hur många kliv vidare man tar...förr eller senare så hamnar man alltid tillbaka i den där ångesten som man trodde att man skulle slippa.
Jag är väldigt tacksam för mitt förfluta, trots all skit som hänt. För de var den där skiten som gav mig en känga i arslet rakt in i vuxenvärlden (där jag borde varit ett antal år tidigare), och det var mitt förfluta som lärde mig vilken sorts människa jag vill vara...och styrkan att faktiskt bli den personen.
Så tro inte att jag gnäller. Tanken på vem jag skulle varit om inte allt som hänt hänt är långt mer skrämmande än de upplevelser som mitt förfluta fick mig att gå igenom.
Men ändå...det var ju längesen nu. Men så var det någonting som poppde tillbaka i mitt liv från den tiden...något som jag inte tänkt på på flera år...
...och nu ligger jag där, när det är dags att sova, med obehagliga kallsvettningar och rusande hjärta och går igenom allt en gång till.
Det är inte lönt att försöka springa ifrån sitt förflutna, det funkar som ett gummiband.
Ju längre du hinner springa, ju ondare gör snärten när det kommer tillbaka.
3 kommentarer:
Jag är helt övertygad om att du är en bättre människa just för att du har det förflutna du har.... Ibland lite bitter och cynisk kanske, men är en av dom bästa egenskaperna (vid rätt tillfälle såklart).
För övrigt håller jag med om att man inte kommer ifrån sitt förflutna, men det är bara att hoppas att man lär sig av erfarenheterna och blir en bättre människa - vissa går ju i samma fotspår och gör samma misstag om och om och om och om igen...
And we all know who you're talking about ;D
Nä då, jag är glad för allt som format mig till den jag är, men mest av allt för att jag fick dig tack vare det.
Bara läskigt med flashbacks - känner mig lite lätt...instabil just nu.
Men, öl på fredag ska nog få ordning på hjärtklappningen ;D
Öl på fredag är precis vad som behövs.. Kan det inte vara fredag nu???
Skicka en kommentar