Allvarligt talat. Jag saknar mitt ex. Inte mitt senste ex, eller ex:et innan det.
Utan det ex:et som jag var sambo med.
Varför i helvete då?
Kan kanske bero på att jag drömt om honom flera nätter i rad. Varför jag drömt om honom vet jag inte.
Livet är inte rättvist.
Det var jag som gjorde slut. Jag var så arg på honom så jag kunde knappt ta i honom. Man är nog rätt långsint om man är arg i över ett år va?
Kan det vara så?
Att jag först nu slutat vara arg och då inser att det finns känslor kvar?
Eller är det bara dom där drömmarna som fuckar upp hela insidan?
Jaja, oavsett vilket så har jag fetbränt dom där broarna. Om man bortser från det faktum att han har skaffat ny tjej, så gjorde jag bort mig under mitt förhållande med honom. Något som han inte skulle få vet, men som han (nu när han vet) nog aldrig kan förlåta mig för heller.
...och jag kan inte klandra honom.
Det är det här som kallas för karma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar