...inte är "Shiit, jag kan inte andas" eller "Mmm, katthår i näsan. God jävla morgon" eller "Nawww, pluttefis då". Utan det första man tänker är "Åh, ultimat bild. Fram med kameran, det här ska upp på bloggen!".
Annars gick det nog bra på bröllopet. Enligt mamma (som kanske inte är helt opartisk?) så varken såg jag nervös ut eller lät illa.
Fast jag skakade som ett asplöv och knappt hörde vad jag sjöng.
Men brudparet var så jäkla fina. Började nästan lipa själv när brudgummen sa sina löften.
Men eftersom den här romantiska-kyrkliga-puttinuttiga-evig-kärlek-hejåhå grejen inte riktigt är min kopp thé så åkte långklänningen snabbt av. 
...och ersattes av det här:
Allt som allt en helt ok lördag som avslutats med korv med bröd, vin och Charlie Wilsons war.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar