Jag avskyr att vara deppig. Jag vill vara på, se framåt, tycka dagarna är roliga.
Det blev lite kaka på kaka där ett tag bara.
Men som Jon McLaughlin säger:
After all, we're only human
Always fighting what we're feeling
Hurt instead of healing
After all, we're only human
Is there any other reason
Why we stay instead of leaving
After all
Man får inte alltid som man vill, men någon gång kommer jag faktiskt träffa den där människan som inte behöver tänka efter innan han vet om han vill ha mig.
Som får mig att känna att det är för hela mig som han stannar kvar.
Någon gång.
Någon gång kommer även den här jävla hjänskakningen försvinna helt.
Det är nog nu. Nu gick jag vidare, bara så där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar