Är ni kvar?

Hörrni, ni som eventuellt fortfarande ramlar in här utan att mötas av något nytt eller inspirerande eller roligt. Ni tappra själar som inte glömt en liten fis som jag.

Är ni sugna på att hänga med på nåt nytt?
Nåt mindre...uppmärksamhetskrävande. Nåt lite mer avslappnat. Nåt som blir till endast när det måste.

Jag säger inte att det är bättre, jag säger inte att det blir ett jämnt flöde av uppdateringar.

Men va fan, har jag nu flyttat till Danmark så känns det som att jag borde börja på en ny blogg också.
Jag tror nämligen inte att jag är samma människa som jag var då.
Jag hoppas inte jag är det.

Det hade fan sugit om jag var det.

Ses vi?

http://spottheretard.bloggproffs.se/

Evigheter sen

Hej!
Har ni glömt mig?
Det är faktiskt helt ok om ni gjort det, jag har bara varit så upptagen med att leva på sistone att jag inte haft tid att blogga. Eller inspiration. Men va fan, bättre sent än aldrig eller?

Så nu kommer äntligen utlovade bilder på mitt nya boende.

Här är mitt badrum, där jag precis kom ur badet faktiskt.

Så här ser jag ut när jag är nybadad och rätt nöjd med livet.

Sen har vi mitt alldeles fantastiska kök..som jag sällan använder. Men det är ändå fantastiskt. Kanske just av den anledningen...hmm.

Sen har vi min grymma egenkomponerade sovalkov. Har aldrig sovit så gott som jag gör i den här lägenheten.

Jag har även en tv mitt emot sängen med både kanaler och dvd. Alla hävdar att det är överkurs att ha två tv-apparater i en etta. Jag hävdar att det är ett måste.
Sen är det resten av lägenheten...eller rummet.

...och min übergrymma inglasade altan...med tillhörande trädgård...som hyresbolaget sköter. Fattar ni att jag har det bra eller?

Annars är ingenting som vanligt längre (förutom att jag fortfarande lägger upp bilder med högst tvivelaktig kvalité). Jag har börjat plugga. Försöker mig på att lära mig objektorienterad programmering till iPhones...just nu. Till våren blir det även till androidtelefoner. Något som håller på att driva mig alldeles till vansinne.
Sen hjälper det inte att CSN vägrar ge mig något lån förrän jag tjänat in 25 poäng på den här kursen...vilket jag inte gjort förrän efter fem veckor. Så...livet är rätt fattigt. Men kul. När det funkar.
Fast jag tar mig tid ibland till att sjunga och uppträda lite med bästa vännerna och familjen. Då ser det ut så här.

Har även fått utökning i familjen. Jag satte upp mig som jourhem för ett katthem här i Halmstad, detta efter att jag fått reda på från samma katthem att min lilla Flicka blivit överkörd. Det gör fortfarande lite ont i hjärtat.
Men jag har drummeln Fenix som tröst.

...och nu även detta lilla liv som bara har två mode. 100% bus eller 100% medvetslöshet.

En liten fyraveckors kattunge som blivit upphittad i ett förråd. Jag fick ta in henne akut hos mig en lördagskväll och nu har hon hittat tillrätta här hemma. Hon och Fenix jobbar fortfarande på att lära sig busa med varandra, men det går bättre och bättre.

Jag har säkert fem miljarder fler saker jag skulle kunna berätta men....nä. Nu har jag uppdaterat ett superinlägg så nu får ni vara nöjda tills nästa gång.

Nu ropar både ölen och The Big Bang Theory på mig.
Hej svejs.

Ny utgångspunkt

Nu har jag flyttat. Yaaay för det.
Orkar inte ta bilder, gör det någon annan gång.

Så två bortsprunga katter mindre och en mindre lägenhet mer så känns livet ändå rätt bra.
..och för er som undrar hur det går i mitt arbetslösa liv så kan jag berätta att jag fått nys om en mycket intressant utbildning som programmerare av mobilapplikationer till alla dom där pod:arna.
Största problemet är bara att jag inte har behörighet men hoppas på att kunna snacka in mig på den ändå.

Så jag får bita i det sura äpplet och erkänna att okej, ja. Jag kan tänka mig att börja plugga igen.

Annars inte så hemskt mycket nytt. Faktiskt.
...inte mer än att jag är en glad fis som ska få åka hoj idag. Wohoo...och solen har tittat fram bara för att välsigna mötet mellan mig och en motorcykel (med tillhörande förare) ännu mer.

Jag är tacksam.

Do I feel lucky?

Sjukstuga

Sjukling

Flyttkaos

Men jag tycker inte synd om mig själv. Inte alls.
Vad gör väl det att jag håller på att dö i en riktigt manlig förkylning samma vecka jag ska flytta och solen skiner från en klarblå himmel.
Nädå. Inte alls bitter.
Jag trivs så bra så i min sjuksvettiga säng med persiennerna nere och hela apoteket uppradat bredvid mig. Det är precis så det ska vara.

Eller så kan ni skjuta mig nu.
Jag hade antagligen inte protesterat.

Lonely day

Idag är det begravning, det känns jävligt jobbigt.
Det har varit alldeles för många begravningar i mitt liv.

Men nu måste jag skynda iväg och hämta en barndomsvän på tåget.
Samtidigt som en del av min barndom äntligen lyckas samlas så försvinner en person som varit en väldigt stor del av den samma.

Jag kommer gråta ögonen ur mig.

Nackdelen med att vara ledig

Ni vet när man varit ledig så länge så ett endaste litet projekt tar upp hela dagen?
Ungefär där är jag i min ledighet.
Idag ska jag titta på lägenhet och det känns som att det är det enda jag kommer hinna med.
Bara tanken på att flytta känns...överväldigande. Fast alltså, på ett bra sätt.
Jag vill ju flytta. Skulle vara as-skönt.

Imorgon ska jag på begravning. Men det kommer faktiskt ta hela dagen. Eller, typ.

Nu fördriver jag bara tid. Där av min högst torra uppdatering.

Fick nej på ett jobb jag väldigt gärna ville ha, så nu börjar jag känna mig lite lätt stressad över avsaknad av jobb.
Fast om jag får flyttat så kommer jag nog kunna överleva på a-kassepengar. Men det hade ju varit trevligare att få lön.

Äh, nu slutar jag. Det blir inte roligare än så här idag.
Tjipp!

Helt omotiverad bild, men jag kan glädja er med att jag en gång hittade min rumpa. Den satt där.
Inte helt säkert att den sitter kvar på samma ställe. Man förfaller fort efter 25.

Sjung om studentens lyckliga dar

Idag tar min två meter långa systerson studenten.

Detta firar jag genom att börja dagen med min alldeles egna champagnefrukost.

Sen undviker jag att tänka på hur länge sen det var jag själv tog studenten och försöker verkligen låta bli att bli alldeles snyftigt nostalgisk över de tolv fetmotorcyklarna vi åkte på i stället för traktor flak och hur underbar vår egna champagnefrukost var och hur mycket jag saknar alla mina gamla klasskompisar.
Japp det gör jag.

I stället säger jag grattis Jeppe-san, you rock!

Ja just det, jag har varit i Stockholm också.
Det var roligt.
Om man bortser från en tappad stortånagel och den halsontssjukdom jag fick med mig hem.

Nu ska jag snart trotsa min rädsla och ge mig upp på en cykel för första gången på ett år. Sakerna man gör för sin familj....bara säger.

I'm off

Tänkte dra till Stockholm imorgon så jag fortsätter min oerhört krassa uppdatering.

Har förövrigt fixat med bilen, kollat olja och lufttryck, bytt vindrutetorkare och tvättat den...för hand. Jag hörde att det gav mig pluspoäng.
Lyckades även glatt konstatera att den cykel jag bytt till mig inte har punka...än. Yaaay.

Vad har jag annars haft för mig.
Tja, igår var det grillning hos bästa största storasyster som tog examen med bravur. Imponerande att hon inte exploderade efter all den beröm hon fick. Det hade antagligen jag gjort. Jag hade inte kunnat hantera det.

Sen blev det utgång med svåger (andra systers sambo) och systerdotter med hennes sambo och vänner.
Det var kul.
Så idag har jag hunnit med att vara bakis, gå på kalas hos syster (igen), städa och nu pillar jag över massa nys musik i telefonen och dricker vin.

Eh, ja. Det är mycket alkohol nu. Fast inte läskigt mycket. Bara så där mycket så det fortfarande är gott.

Så nu drar jag på ett par dar. Fast jag lovade mamma att inte ta sönder Stockholm, så jag får väl ta det lite lugnt när jag väl är där.

Tjipp på er!

Dålig koll

Jag vet att jag har en blogg, jag bara glömmer det ibland.
Vilket är lite konstigt egentligen. Jag borde ju rimligt vis vara bättre på att uppdatera nu när jag är ledig hela dagarna, men för min del går det väl mer åt andra hållet då.

Jag sitter inte särskilt mycket på nätet alls. Förutom dom kvällar jag känner mig ensam och deprimerad. Då surfar jag runt efter allehanda uppmärksamhet och bekräftelse.
Men nu mår jag ju i regel bra så då behövs inte bloggen lika mycket.

Så, då har jag förklarat det.

Så jag tar min öl, mitt nyutblommade munsår (yaaay för munsår) och ger ett hej! (med utropstecken) och hoppas ni fortsätter tycka om mig ändå.

Cruzin'

Har inte gjort nåt vettigt idag heller, läst ut en bok, fått upp ett par tavlor i sovrummet som bara stått på golvet i ett halvår. Det är lite av ett rekord. Bäddat rent sängen...fast det var nog visserligen rätt vettigt. Tror sängkläderna var på väg att krypa ut av sig själva.
Införskaffat en Burger King-burgare. Whopper pepper var inte bättre än angusburgaren, bara säger. Dessutom hade dom rätt läskiga lökringar.

Så nu blir det slögloende framför tv:n, med chkladpudding, ostbågar och ett glas rött eller tre.
Jag är grymt bra på att vara arbetslös. Så bra så jag faktiskt borde få ha det som yrke. Nån som känner sig manad att stå för lönen?

Hittade den här också förresten, den tyckte jag var roligt.

Hurt no more

Idag lämnade en stor man detta livet. Han lämnade sjukdom och smärta efter sig men även en stor familj och alla de människor han rört vid med sin enorma vänlighet och medkänsla.
Han har funnits i mitt liv nästan ända från början och hans dotter är en av de väldigt få personer jag ärar högst här i världen.
Hade jag kunnat skydda henne mot all smärta som finns så hade jag gjort det, även om jag hade behövt offta en tå varje gång.
Jag menar, man borde väl kunna hålla balansen ändå? Fast stortårna kanske jag behåller. Mina fötter är rätt små som dom är.
Men i alla fall.
Jag tänder ett ljus i hopp om att din älskade pappa äntligen har fått finna frid och att denna friden någon gång ska stilla sorgen i alla våras hjärtan.

Sen tröstar jag mig med det här också, en liten skål av lycka.

Lilla fröken effektiv

Så på dagens lista har det stått fixa till försäkringar, fixa grejer till cykeln och storhandla.
Allt det där är gjort så nu fuskstartar jag denna lillördag med gotte i form av det här.

Nu står snart lasagne på schemat tätt följt av chokladpudding med vispad grädde.

Har jag sagt att jag fick lön idag och att jag väntat på den i typ en vecka?

Pengaide

Om ni undrar varför jag inte hört av mig på en stund så är det för att jag gått i ide.
Eller i alla fall gått in i nån jag-väntar-på-mina-pengar-mode.
För jag har nämligen inga pengar. Ca 13 kronor är allt som huserar på mitt konto och all min energi går åt till att påminna mig om att jag inte har några pengar.

Så jag kan inte åka och köpa mjälk, eller bröd, eller cola...eller chipchopmat.
Får dessutom dom mest underliga cravings när jag vet att jag inte kan införskaffa...ja någonting egentligen.

Men i natt kommer pengarna. Wohoo.
Då ska jag handla, ska redan nu skriva en lång härlig lista på allt jag ska handla.
Som kattsand och schampoo...och nåt att äta.

Har funderat lite på det där med kattsand. När det är så lite sand kvar i lådan att man kan ana botten mellan kornen, upplever katterna det som att pappret egentligen är slut på rullen och man får pilla bort det där sista lagret som egentligen är fastlimmat bara för att ha nåt att torka sig med?
För det är ju en rätt hemsk upplevelse.
I så fall är det synd om mina katter.
Jag har i alla fall toapapper.

Åh, jag har bytt till mig en cykel dessutom. Men jag kan inte pumpa däcken för att se om jag behöver köpa nya slangar...för jag har ingen pump. Så först måste jag åka och köpa en pump, sen åka hem och pumpa däcken för att sedan eventuellt behöva köra tillbaka och köpa nya slangar.
Är det någon som vet om det är hemskt krångligt att laga hål eller byta slang på bakdäcket förresten? Det har jag nog aldrig gjort förut.

Annars så har jag en katt här hemma som slår mig tills han får uppmärksamhet. På riktigt.
Han ligger så här och ser helt oskyldig ut:

...och klappar man honom inte i tid så häver han sig upp och ger en en rak höger i nyllet. Eller så sätter han klorna i huvudsvålen på en och slickar en i håret tills man ger upp.

...och ja, ni hör ju. Dom enda jag umgås med är mina katter. Men så länge jag inte är svettig om händerna så går det rätt bra.

Slacker

Jag hade planer för gårdagen. Biblioteket, promenad, några lätta övningar som kanske skulle få min rumpa tillbaka på sin ursprungliga plats. Duscha.
Men så blev det inte. Jag somnade. Sov alldeles förträffligt gott mellan fyra och halv nio. Innan dess hade jag fördrivit tiden framför Animal Planet.

Så idag ska jag faktiskt...göra något.

Har visserligen varit uppe en timme nu och inte lyckats med mer än att dricka två koppar kaffe och läsa blogg. Gett katten liten kärlek också förstås.
Det är något mindre mysigt över att kela med en fällande katt när man har koffeinsvettiga händer. Men han verkar nöjd.

Så nu ska jag väl släntra in i duschen, byta kläder (jag har hört att det är ofräscht att gå runt i samma kläder tre dagar i rad, särskilt om man sovit i dom), ta mig till biblioteket och sen läsa en stund ute i solen kanske?
Hade behövt handla lite men det finns förödande få hundralappar kvar på kontot och det är en hel vecka tills nästa lön trillar in...
Men jag finner det väldigt svårt att vara bitter för det. Min enda oro är att få ett jobb för fort. Då kan jag ju inte gå runt slacka i två månader...

Tänkte lägga in nån kul nytagen bild, men telefonen ligger ända framme vid tv:n så jag orkar inte.
Ni får nåt gammalt jag hittade i garderoben i stället.

Genomblåst

Jag hade glömt hur fantastiskt härliga kvällspromenader är.
...och hur gott syrener luktar.

...och hur det känns att få skavsår. Men det var det fan värt.

We're so fuckin special

Gick in och läste en blogg som bloggat om den här artikeln i Aftonbladet idag. Eller läste och läste. Jag slutade efter halva för jag blev mörkrädd.

Den högst briljanta Stephen Hawking har i en intervju sagt att han inte tror på ett liv efter döden. När man är död så är man död...och det är väl rätt jävla självklart, eller?

Varför skulle vi vara så jävla speciella.
Ni där ute som tror att vi hamnar i nån läskig jäkla himmel när vi dör, räknar ni med att allt levande på planeten hamnar i samma himmel då?
Allt från träd till bin?

Om ni inte tror det, varför skulle då vi hamna där? Bara för att vi har fått en större hjärna och kan vara rädda för döden så innebär faktiskt inte det att vi skulle ha nån skum jäkla vip-lane till evigt liv.
Vem fan vill leva för evigt dessutom? En gång räcker, tack så väldigt mycket.
Hjärnan är ett organ och när det organet slutar funka så släcks ljuset and we is no more.
Precis som för den där myran du råkade trampa på eller getingen du slog ihjäl för att den stack dig.

...och om ni nu skulle tro på att även djur hamnar i himlen så får ni väl ändå erkänna att det bara är dom där söta och fluffiga djuren ni tror hamnar där.

Resonemanget går inte ihop. Alla levande varleser är guds och borde väl bli behandlade där efter.
Men hur kommer det sig då att människan alltid ser till sig själv först? Vad gör oss mer värda än resten av livet på den här planeten?
Äh usch. Jag orkar inte ens argumentera mer mot denna idioti.

Men jag kommer bli förjävla irriterad om jag inte får dö när jag dör. Visst kan det vara kul att leva. Men fy fan för att göra det mer än en gång.

...och på tal om ärtsoppa så blev jag uppsagd igår. Två månaders uppsägningstid och arbetsbefriad från och med gårdagen.
...och jag har inte mått så här bra på evigheter.
Så vi tar en favorit i repris.

Nåldynan Fisan

Så här ser jag ut när jag komer hem från sjukhuset:

Jag är inte helt nöjd med det, särskilt inte när hon måste gojsa runt nålen så mycket att det aldrig vill sluta blöda och det ser ut så här:

But now isss all goooood....jag har snart plirat i mig tre öl.

...och det enda som felas är min desperation efter nån att småhångla med.
Å då menar jag verkligen bara småhångel, inget mer än så. För då måste jag duscha. Jag lukar illa.
Om sanningen ska fram (haha) så måstade jag nog duscha för en ca två dagar sen.
Men det är vår hemlighet va?
Gött.
Nu ska jag fortsätta förundras över det faktum att jag gillar den här låten:

Det måste ha nåt med harmonierna att göra. Jag har inget annat att skylla på.
Simma lugnt dudes.

Katter är bra för hälsan

Jag vill att mina bäbisar ska vara bäbisar igen.

Tuggumibrain

Har idag belönats med tre låtar på huvudet.
Tre!
Va i helvete. Jag trodde inte ens det var möjligt, men det är det tydligen. Dessa utbyts mot varandra med ojämna mellanrum och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
En av låtarna är väl helt okej, men dom andra...dom andra knuffar en närmre och närmre den där självmordsgränsen.
...och bara för att jag avskyr att lida i ensamhet ska jag naturligtvis bjuda er på dessa plågor också.

Den här låten hade med lätthet kunnat ignoreras av mig, trots att det lär bli årets sommarplåga. Jag är rätt bra på att ignorera skit.
Anledningen till att jag har den på huvudet heter ColinZeal och jag tänker ALDRIG förlåta honom för detta.

Den här är bara...så fel. Hon kan inte sjunga, låten är helt ologisk och jag bara fattar inte. Jävla tuggumiskit.

Den här är därför lite som balsam för själen när det är den som rullas upp i skallen. I jämförelse med dom andra menar jag. Fast den blir rätt tjatig i längden den också.


Annars har jag hittat en schysst sätt att förgylla tillvaron på jobbet. Det stavas "lättöl" och bjuds på till maten. Förstå vad mycket lättare det blir att drömma sig bort när man sitter och sippar på en kall öl en eftermiddag.
Läst ut "Den Gröna Milen", trodde jag skulle lipa och det var väldigt nära. I stället har den satt sig som ett sorgeband runt hjärtat och får mig att känna mig lagom melankolisk.
Ungefär som när jag ser filmer där djur dör. Som Eight Below till exempel. Den var det över tre år sedan jag såg och bara jag tänker på den så skrumpnar hjärtat ihop till ett litet russin och jag vill inget annat än lägga mig ner i en vecka och gråta.
Jag är fan inte gjord för att leva på den här planeten. I'm too frikkin fragile.

Förövrigt

Fan va stor panna jag har.
I jämförelse med resten av mig så är den ju för fan lika stor som Magnus Samuelssons ena boob.

...och sjävlysande.

Nu fick jag dåligt självförtroende.