Hurt no more

Idag lämnade en stor man detta livet. Han lämnade sjukdom och smärta efter sig men även en stor familj och alla de människor han rört vid med sin enorma vänlighet och medkänsla.
Han har funnits i mitt liv nästan ända från början och hans dotter är en av de väldigt få personer jag ärar högst här i världen.
Hade jag kunnat skydda henne mot all smärta som finns så hade jag gjort det, även om jag hade behövt offta en tå varje gång.
Jag menar, man borde väl kunna hålla balansen ändå? Fast stortårna kanske jag behåller. Mina fötter är rätt små som dom är.
Men i alla fall.
Jag tänder ett ljus i hopp om att din älskade pappa äntligen har fått finna frid och att denna friden någon gång ska stilla sorgen i alla våras hjärtan.

Sen tröstar jag mig med det här också, en liten skål av lycka.