Tuggumibrain

Har idag belönats med tre låtar på huvudet.
Tre!
Va i helvete. Jag trodde inte ens det var möjligt, men det är det tydligen. Dessa utbyts mot varandra med ojämna mellanrum och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
En av låtarna är väl helt okej, men dom andra...dom andra knuffar en närmre och närmre den där självmordsgränsen.
...och bara för att jag avskyr att lida i ensamhet ska jag naturligtvis bjuda er på dessa plågor också.

Den här låten hade med lätthet kunnat ignoreras av mig, trots att det lär bli årets sommarplåga. Jag är rätt bra på att ignorera skit.
Anledningen till att jag har den på huvudet heter ColinZeal och jag tänker ALDRIG förlåta honom för detta.

Den här är bara...så fel. Hon kan inte sjunga, låten är helt ologisk och jag bara fattar inte. Jävla tuggumiskit.

Den här är därför lite som balsam för själen när det är den som rullas upp i skallen. I jämförelse med dom andra menar jag. Fast den blir rätt tjatig i längden den också.


Annars har jag hittat en schysst sätt att förgylla tillvaron på jobbet. Det stavas "lättöl" och bjuds på till maten. Förstå vad mycket lättare det blir att drömma sig bort när man sitter och sippar på en kall öl en eftermiddag.
Läst ut "Den Gröna Milen", trodde jag skulle lipa och det var väldigt nära. I stället har den satt sig som ett sorgeband runt hjärtat och får mig att känna mig lagom melankolisk.
Ungefär som när jag ser filmer där djur dör. Som Eight Below till exempel. Den var det över tre år sedan jag såg och bara jag tänker på den så skrumpnar hjärtat ihop till ett litet russin och jag vill inget annat än lägga mig ner i en vecka och gråta.
Jag är fan inte gjord för att leva på den här planeten. I'm too frikkin fragile.