Ovan

Jag var helt färdig igår när jag kom hem från jobbet.

Ville inget annat än att krypa i mjukiskläderna och gömma mig under filten i soffan till en lagom tråkig film som man kunde slockna till.

I stället fick jag göra kycklingvingar (som råkat ligga två dar i marinad, för det är så jobbigt att sätta på ugnen) som intogs med nån ny dipp och med endast fingrarna som redskap, framför en lagom tråkig film som det inte gjorde något att stänga av.

Susade sedan iväg till kyrkan i barndomsbyn där vi hade sista reptillfället för de sånger vi ska sjunga under Earth Hour på lördag.

Vi ska tydligen sjunga på teatern på dan också. Så om någon är ute och spatserar i Halmstad vid lunch så kom förbi och säg hej vettja.

Sen var det avslutningsfika och jag var inte hemma igen förrän halv elva...och då var jag naturligtvis tvungen att titta klart på den lagom tråkiga filmen som det inte gjorde något att stänga av.

Anyhoo, jag borde inte varit så trött igår då jag sov skrämmande bra natten innan.

Så min enda slutsats är att jag måste vara totalt ovan vid att vara glad.

Det tar musten ur mig.

...och eftersom jag planerat att städa idag så får jag väl titta på mörka dokumentärer och löjligt lyckliga par som får mig att bli bitter.

Allt för att behålla energin ni vet.

...eller så hinkar jag i mig en halv bag in box efter jobbet och leker att städningen är något helt annat...

...som typ, återställandet av världen efter andra världskriget.

Ja, jag jämförde precis min lägenhet med andra världskriget med alla associationer det kan medföra.

Oh snap.