Beautiful disaster

Jag har alltid varit stolt över min förmåga att aldrig ångra mig.
Jag har alltid valt att se det bra i mina beslut även om det många gånger har funnits saker som varit mindre bra...faktiskt helt idiotiska.

Men nu inser jag att jag befinner mig i ett helt tomrum i livet. Jag hade kunnat ta så många andra vägar...och befunnit mig någon helt annanstans.
Jag vill faktiskt inte vara här.
27, singel med ett jobb som jag inte riktigt vet varför jag gör. Jag har ju inte ens några pengar.
Den där vettiga delen i mitt huvud säger att om jag verkligen vill att det ska se annorlunda ut så är det bara att göra något åt det.
Folk gör det hela tiden.
Men jag är väl för feg. Eller så trivs jag kanske med att beklaga mig. Om jag inte mår dåligt så är det ju inte heller synd om mig...och vad skulle då berättiga att jag får någon uppmärksamhet? Gud vad liten man kan vara.

(...)
She prays one day she'll find someone to need her.
She swears that there's no difference,
Between the lies and complements.
It's all the same if everybody leaves her.
(...)
And she would change everything, everything just ask her.
Caught in the in between of beautiful disaster,
And she just needs someone to take her home.

She's giving boys what they want, tries to act so nonchalant,
Afraid they'll see that she's lost her direction.
She never stays the same for long,
Assuming that she'll get it wrong.
Perfect only in her imperfection.

She's not a drama queen,
She doesn't want to feel this way
(...)
And she would change everything for happy ever after.
Caught in the in between of beautiful disaster,

But she just needs someone to take her home
She just needs someone to take her home.