Höna av en fjäder?

Eftersom det tydligen florerar kraftiga rykten på mitt arbete om att jag driver en blogg som framställer både mig och min arbetsplats i dålig dager så har jag valt att plocka bort det lite mer "intima" inlägget som min sexualdrift.

Jag vet att detta egentligen inte borde påverka mig då jag aldrig har nämnt min arbetsplats vid namn, talat skit om någon, namngett någon eller talat illa om arbetsplatsen. Jag kan inte heller se hur denna blogg skulle framställa mig i dålig dager då jag inte är annat än ärlig och mig själv här.

Mina slutsatser är alltså att inte alla på mitt arbete tycker särskilt bra om mig, av anledningar som jag inte vet, och detta är helt okej.
Man kan inte gilla alla och i många lägen är jag både högljudd och självexponerande (är det ens ett ord?).

Nu ska jag krypa ner i sängen igen och försöka kurera mig från min bakteriella infektion. Läkaren ringde klockan tio idag och ville att jag skulle börja äta antibiotika med en gång, trots att han inte fått reda på vilka bakterier det är ännu.
Jag har feber och ont i njurarna och av läkarens reaktion fick jag en känsla av att läget var tämligen allvarligt.

Sköt om er!

Katthångel

Fenix ger mamma lite välkommen-hem-från-jobbet-kärlek.

Han är lite hårdhänt, men man tar vad man har...

Just sayin'

Fast egentligen är det inte så illa, det är mer så här...

...minus pillerna förstås......eller?

Rumpor, bröst, snoppar och bajs

Allt detta avhandlades på lunchen idag.

Själv har jag precis kommit ur badet och överväger på riktigt att gå och lägga mig redan nu.

Blir en lång dag imorgon med röntgen direkt på morgonen, förhoppningsvis besked från läkaren då också och sen afterwork på eftermiddagen.

...och jag är så trött så trött.

Dessutom är jag vrålhungrig, men alldeles för trött för att fixa nåt att äta...eller att äta för den delen. Då är det mycket lättare att somna...

Wazzup Doc?

Jag får nog snart stammiskort hos doktorn. Tur som fan man har frikort, annars hade det inte hållt i längden.
Jag har antagligen en inflammerad sena i tummen, vilket antagligen hade varit hanterbart om det inte var för att det är tummen på min vänstra hand. Den hand som sitter ihop med den handled som blev opererad för nåt år sen, den som jag varit sjukskriven för hela våren för att nerverna ballat ur. Hej tjena. Närå, gör inte alls ont i hela handen och armen.

Jag hoppas att nedanstående lösning funkar tills jag får komma till röntgen för att utesluta att det skulle vara något annat än senan som strular. Om det inte är något annat så blir det kortisonspruta...Mr D har lovat att följa med i så fall och hålla mig i handen. Den högra handen.

Jag har även, för första gången i mitt liv, fått antidepressiva utskrivet. Om dom funkar så lovar jag att utnämna min doktor till gud och dyrka honom för resten av livet.

Någonting måste i alla fall hjälpa. För just nu är det fan inte roligt att leva.

Oh Captain, my Captain

Idag hämtade jag ut min vinst.

Snart dags att låta kaptenen skölja bort alla bekymmer ur bollen på en igen. Det var länge sen han och jag hade en dejt.

I want it all

Varför kan inte jag vara så här bra på nåt?
Grymt sätt att starta dagen på, tack Kawrt-nee.

Beautiful disaster

Jag har alltid varit stolt över min förmåga att aldrig ångra mig.
Jag har alltid valt att se det bra i mina beslut även om det många gånger har funnits saker som varit mindre bra...faktiskt helt idiotiska.

Men nu inser jag att jag befinner mig i ett helt tomrum i livet. Jag hade kunnat ta så många andra vägar...och befunnit mig någon helt annanstans.
Jag vill faktiskt inte vara här.
27, singel med ett jobb som jag inte riktigt vet varför jag gör. Jag har ju inte ens några pengar.
Den där vettiga delen i mitt huvud säger att om jag verkligen vill att det ska se annorlunda ut så är det bara att göra något åt det.
Folk gör det hela tiden.
Men jag är väl för feg. Eller så trivs jag kanske med att beklaga mig. Om jag inte mår dåligt så är det ju inte heller synd om mig...och vad skulle då berättiga att jag får någon uppmärksamhet? Gud vad liten man kan vara.

(...)
She prays one day she'll find someone to need her.
She swears that there's no difference,
Between the lies and complements.
It's all the same if everybody leaves her.
(...)
And she would change everything, everything just ask her.
Caught in the in between of beautiful disaster,
And she just needs someone to take her home.

She's giving boys what they want, tries to act so nonchalant,
Afraid they'll see that she's lost her direction.
She never stays the same for long,
Assuming that she'll get it wrong.
Perfect only in her imperfection.

She's not a drama queen,
She doesn't want to feel this way
(...)
And she would change everything for happy ever after.
Caught in the in between of beautiful disaster,

But she just needs someone to take her home
She just needs someone to take her home.

Sprit är bra för knoppen

Det är faktiskt rent löjligt vad lite Absolut päron och Powerking kan göra för humöret.

Ikväll ska jag festa som om det vore 1999 och inte tänka ett skvatt på hur jag uppfattas.

Man lever bara en gång, eller hur var det?

Up Up And Away

Sa jag att jag varit i Göteborg på jobb?

Så här såg mitt hotellrum ut

...och så här såg jag ut innan jag gav mig iväg på en trevlig kväll med flera glas rosé, indisk mat och massa massa skvaller.

Men eftersom jag knappt klarar av att ta mig igenom dagarna, höstdeppigheten kom tidigt i år, så tänker jag hålla bloggandet minimalt tills jag kommit på fötter.

Tänker även att det är dags att rensa upp bland allt det där som är jobbigt i livet. Slänga ut det jag kan och acceptera det jag inte kan ändra på. Gissar att detta kommer kräva en hel del känslomässigt.

...och nu, nu är det dags för barnkalas. Ikväll blir jag full och ni som eventuellt har några åsikter om detta kan ge fan i att höra av sig. Jag vill inte ha med er att göra.

See ya on the flipside.

You just gotta do it

Om man råkar befinna sig helt ensam i tvättstugan så måste man faktiskt passa på

...oavsett hur illa det låter. Det är en principsak. Fast helst ska det väl låta så illa som möjligt. Löser det när jag hämtar dom torra kläderna sen...

Och för er som fick precis lika mycket tuppjuck som jag när jag bara slängde upp kläderna på tork så kommer här bevis för att jag faktiskt ordnade till det där. Så kan man ju faktiskt inte ha det...

Just hatin' a bit

Jag hatar det här
Så mycket så jag nästan kräks lite på det

...och mina katter har hittat en list som jag inte har en aning om var den hör hemma.

Nu ska dock skitungarna packas ihop och köras hem till min syster. Ska klara mig utan dom tre nätter i rad. Hur ska detta gå?

Got the world on a string

I bilen på väg till jobbet i morse så satt jag och retade upp mig nåt kopiöst på vårt jävla parsamhälle och att jag inte med all viljekraft i världen kan sluta önska att få träffa någon.

...och inte någon vem som helst, utan den där mannen som är som en smörig jävla romantisk komedi från Hollywood. Han som tar mig med storm, tänker på mig mest hela tiden, lämnar små romantiska lappar i kylskåpet, som har massa muskler och bångstyrigt hår. Som trots sin löjliga snygghet ändå är ödmjuk och bara kan tänka sig att älska mig för resten av livet...McDreamy liksom.

Varför är man mindre värd som singel?

Varför tittar de som befinner sig i en superbra parrelation på en med medlidande i blicken och får en att känna sig som den mest oälskvärda personen i världen?

Varför är det bara par i lyckliga små reklamfilmer på tv?
Varför går alla böcker ut på att man ska ha någon att leva med?

Varför slutar alla filmer sorgligt om huvudpersonen inte hittar den perfekta kärleken?

Varför måste man vara två?

Varför, om jag köper ett påslakan som är 240x220 cm, får jag ALLTID två örngott? Tänk om jag bara behöver ett för att jag är SINGEL?

Jävla diskriminering.

Nä, ensam är stark och jag vill sluta känna mig hjärntvättad. Tänker lägga ner både den jag vill ha och den som vill ha mig. E inte värt det i slutändan. They all make you feel like shit in the end.

Dags att faktiskt börja tro på att man kan vara lycklig utan en partner. Att det räcker med att älska sig själv.
Lite hångel från katten skadar förstås inte...

Jag har inte råd att vara fattig

Jag måste dammsuga.
Det har jag behövt i ungefär två veckor nu...eller kanske till och med tre.

Men jag avskyr att dammsuga. På riktigt, verkligen, genuint avskyr det.

Jag hade hellre städat tio toaletter än dammsugit min tvåa på 60 kvm.

Jag känner att jag börjar bli väldigt begränsad i mitt liv bara för att Triss inte låtit mig vinna dom där 50 000:- i månaden i 50 år, inte ens när jag faktiskt köpt inte mindre än TVÅ lotter.

Jag kan inte gå ut längre, jag har inte råd med att ta taxi och att GÅ hem från krogen är faktiskt inget alternativ. Om jag inte ser upp med sånt där så kan det ju hända att jag faktiskt får någon form av kondition.

Cykla funkar ju inte heller, om man bortser från risken att jag skulle få lite muskler, så har jag faktiskt inte tid att få hjänskakning till höger och vänster. Funkar helt enkelt inte.

Snart kan jag inte heller vistas hemma på grund av hälsofara. Det behöver städas och att jag skulle göra det är inte heller något alternativ. Jag är alldeles för upptagen med att städa toaletter till höger och vänster.

Jag har inte råd med att leva. Nu börjar det faktiskt bli synd om mig på riktigt.

Someting's gotta give

Vilken rälig måndag det blev. Inte nog med att privatlivet är fuckat nu känns det även sjukt träligt att jobba.
Så fort jag faktiskt gör något av värde så får jag skäll och om jag inte gör något av värde och försöker stryka alla medhårs så känner jag inte att jag förtjänat den befordran jag fått.
Hur jävla svårt ska det egentligen vara att respektera varandra och se det bra i vad folk gör och inte aktivt LETA efter fel och brister? Jag fattar inte.

Something's freakin' gotta give. Både privat och arbetsmässigt.

'Til then så livar jag upp världen med dessa hjälpmedel

Dessutom göder jag min "det-är-så-jävla-synd-om-mig"-ådra med denna låt av Maria Mena

Cut me some slack, it's feakin' monday.

Beslutsångest AB

Hur gör man när någon visar uppenbart intresse för en, hör av sig, vill träffas, får en att skratta men man inte riktigt kan släppa tanken på någon annan?

Hur gör man för att gå vidare? Hur länge får man lov att vara osäker på vad man vill?
Jag borde egentligen bara släppa taget om den där tänk-om-personen och släppa in den som faktiskt är intresserad. Han är ju helt uppenbart en väldigt snäll och fin person.
Men det är så jävla svårt. Åhh, jobbigt!

Men för att fokusera på något helt annat då. Innan klockan ens hunnit bli tolv så har jag idag:

-Kört över en chef (och fått skäll för det) med ett beslut som han förvisso tyckte var helt korrekt, men ansåg att han borde fått besluta om. Vilket inte hade hänt förrän helvetet frös till is.

-Löst ett problem med hjälp av den grymma Mr D. Ett problem som det bråkats om fram och tillbaka och som gjort att vi varit nära att förlora en väldigt stor kund.

-Uppdaterat avtal. Tagit bort lite där och lagt till lite där.

-Ringt en kund och bett om underlag för att justera ett annat avtal som inte ser ut riktigt som det ska.

-Utvecklat en huvudvärk som inte ens två panodil råder bot på.

Men med tanke på hur mycket obehagligheter jag tagit itu med idag så anser jag att jag faktiskt inte behöver anstränga mig så där överdrivet mycket i eftermiddag.

Jag ska återgå till att grubbla över mitt privatliv i stället.

Söndag i sängen

Jag älskar söndagar i sängen. Den här gången behövde jag inte ens spendera den ensam.

Men nu ska jag avancera till soffan en stund. Popcorn, godis och Pepsi står på schemat innan jag återigen kryper ner i sängen. Dock gissar jag på att mitt håriga sällskap inte kommer göra mig sällskap förrän framåt småtimmarna.
Hoppas ni haft en bra helg. Det har jag.

EGOfestival

Jag är redo för fest. Nu ska det tändas vaniljdoftande ljus och hällas upp snax och drickas mer vin. See ya on the flip side!

Idag saknar jag dig inte

Syrran står i duschen. Min dusch. Har blivit matad med kyckling-gryta och levererat medicin till mina sjuka systerdöttrar.

Snart ska jag köra syster till hennes aktiviteter och vid åtta-nio ska jag ha oplanerad förfest. Najs som fan.
Fast jag vet inte, förfest och förfest. Vi blir tre pers. Me and mah boys ya know.

Oavsett så känner jag inte ett uns av saknad idag. Det finns alldeles för mycket bra i mitt liv, både sånt som funnits i flera år och sånt som tillkommit bara den senaste veckan.

Nu blir det till att poppa till det här:

First dance - Never Shout Never

...och sen ska det röjas i garderoben.

I'm not alone

Det är skrämmande att man kan känna sig så sjukt ensam i ett rum fullt av människor. Men det blir väl så när det egentligen bara är en person man har lust att umgås med, och den personen har valt bort en.

Nu är jag förvisso inte i ett rum fullt av människor. Jag är hemma, ensam...och känner mig ensam. Fast jag vet att jag inte behöver vara ensam. Jag har fantastiska vänner. Men vill ju egentligen bara umgås med en viss någon...för stunden i alla fall.

Men skit samma.

Jag skämmer bort mig själv med film. Jag har svalt Clash of the Titans och Valentine's day, nu blir det snart den här:

Hoppas den är lika hemsk som den lät.

Jag har även svullat i pizza och godis

...och efter som det nu är september tyckte jag det var läge att inviga mina julstrumpor.

Förövrigt så löper Flicka igen. Hon skriker varje vaken sekund. Håller på att bli galen på henne.

Fenix har inte en jävla aning om vad hon vill. Så kan det gå när matte snippat kulorna.