En person försvinner...
...och en annan kommer och hälsar på.
Jag pendlar mellan att vara själaglad för besöket och genuint deppig för att någon jag tycker väldigt bra om försvinner.
Asjobbigt.
Det är inte så att jag får vara glad i några timmar och sen deppig i några, nej då. Dom där känslorna ändrar sig med ungefär en sekunds mellanrum. Jag håller på att bli tokig.
Dessutom har jag en hemsk värk i min handled. Tur jag ringde ortopeden så jag ska dit redan på måndag. Både röntgen och läkarbesök. Hoppas den inte är trasig igen.
Skum dag helt enkelt.
...min plan för att handskas med detta? Bli full...
1 kommentar:
Sötast bilden ..ha ha ha
Hmmmd u är lite som vädret med andra ord...kanske är du släkt med moder natur ;)
Skicka en kommentar