Jag kom på! Jag är uppkomsten till ett nytt uttryck: Att göra en Lisa

Bästa vännen ringer (det var rätt länge sen nu, men jag behöver nått för att lätta upp stämningen här, ok?):

Bästa vännen - Vetu vetu vetu!?

Jag - Nä, vaddå?

Bästa vännen - Jag har gjort en Lisa

Jag - Ehh va?

Bästa vännen - Ja, jag snackade med syrran och kom inte på vad -......- heter. (p.g.a. detta samtal kommer jag aldrig på vad skiten heter - Mia, hjälp!)

Jag - Nähhää...?

Bästa vännen - Så jag sa "Du vet en sån som står bakom disken på hotell och lämnar ut nycklar"! En klassisk Lisa!

Jag - *flinar och känner mig rätt nöjd*


Det är fan bara Mia i hela världen som kan få mig att känna mig stolt över att vara lite dum...



..det heter inte konfrencier, inte croupier...men det är nåt på K va?

Äckliga, äckliga människor

Hur i helvete tänker ni, när ni sollar bort barn för att det har fel kön?

Ett enkelt konstaterande, vuxna människor som inte kan älska sitt barn oavsett vilket kön det är borde inte få skaffa barn överhuvudtaget. De är ju helt klart inte lämpade som föräldrar.

Jag blir så arg på sånt här så jag vill gråta. Jävla imbecilla idioter.


Hur fan tänkte ni då?

Sluta skylla ifrån er, alla kan få jobb!

Dessa diskussioner om arbetslösheten håller på att trötta ut mig å det grövsta.

För en fullt frisk människa är det inte omöjligt att skaffa sig ett jobb. Förutsatt att man går med på att göra precis vad som helst. Detta har jag själv fått göra och för att överhuvudtaget stå ut så såg jag på det som en korttidslösning, någonting jag behövde för stunden.

Alla gnäller på att företag inte vill anställa unga och jag får en obehaglig känsla av att många unga som söker jobb ser på det på precis samma sätt som jag såg mitt lågavlönade skitjobb. Som en station på vägen. En sån person hade inte jag heller velat anställa.

Sen är det faktiskt så att många företag vill anställa unga, de har insett att det behövs ny arbetskraft för att företaget ska kunna förnyas och bli bättre (se bara på vårt stofillandslag och vårt evigt förnyande hockeylag). Men många gånger har de inte möjlighet att anställa nytt (särskilt inte nu) för att de inte får lov att ge folk sparken av den enkla anledningen att de inte vill förändra saker. Jag är övertygad om att när gamlingarna gått i pension så kommer alla dessa platser snabbt fyllas på av unga nya förmågor.

Jag vet att det är piss och skit att vara arbetslös och att det är förnedrande (särskilt för en högutbildad person) att gå och tigga jobb i den lokala matbutiken. Men det är vad man måste göra om inget annat finns att tillgå.

Att tro att du kan ta ett jätte kliv rakt ut från skolbänken och hamna på drömpositionen med 35 000:- i lön är inte realistiskt.

Alla måste kämpa, det är så det är att vara vuxen, det är så det är att ta ansvar för sitt eget liv.

Jag tror inte att det är något annat som står ivägen för ungas väg ur arbetslösheten mer än deras egna krav på livet och ovilja att kämpa tills nävarna blöder för att klara sig.

...och företagens oförmåga (inte ovilja) att anställa ungt nytt blod.

Får nog säg att jag känner mig lite tragisk när jag inser att jag är den enda som läser min blogg.

Men wtf, jag har ju inget bättre för mig... så om jag kan roa bara en endaste en, så är jag jäkligt nöjd med det ;)

Visst är det faschinerande hur man aldrig kommer ifrån sitt förflutna.

Det spelar liksom ingen roll hur långt man springer, eller hur många kliv vidare man tar...förr eller senare så hamnar man alltid tillbaka i den där ångesten som man trodde att man skulle slippa.

Jag är väldigt tacksam för mitt förfluta, trots all skit som hänt. För de var den där skiten som gav mig en känga i arslet rakt in i vuxenvärlden (där jag borde varit ett antal år tidigare), och det var mitt förfluta som lärde mig vilken sorts människa jag vill vara...och styrkan att faktiskt bli den personen.

Så tro inte att jag gnäller. Tanken på vem jag skulle varit om inte allt som hänt hänt är långt mer skrämmande än de upplevelser som mitt förfluta fick mig att gå igenom.

Men ändå...det var ju längesen nu. Men så var det någonting som poppde tillbaka i mitt liv från den tiden...något som jag inte tänkt på på flera år...

...och nu ligger jag där, när det är dags att sova, med obehagliga kallsvettningar och rusande hjärta och går igenom allt en gång till.

Det är inte lönt att försöka springa ifrån sitt förflutna, det funkar som ett gummiband.
Ju längre du hinner springa, ju ondare gör snärten när det kommer tillbaka.

Som nämnt tidigare så kommer här nu min underbart inspirerande arbetsplats...

Röra...med tillhörande kort på syskonbarn och sambo.














Det är på den här skärmen all magi sker.















...och sist, men inte minst, min fantastiska utsikt över bilar...och bilar...och ja, mer bilar.














Och så HÄR tråkigt har jag mest hela dagarna...

Hehe...

Jaha, då var man tillbaka i gruvan.

Har inte gjort ett enda vettigt skit i helgen. Druckit öl, mått lite illa och lirat ohälsosamt mycket Lotro...så mycket så jag faktiskt har drömt om det på nätterna (och återigen, för er som inte vet vad Lotro står för, tack...då framstår jag lite mindre som en nörd).

...och redan har mina arbetsuppgifter tagit slut. Why am I here!?

E så jäkla lack på de här nu. Jag kommer till jobbet, har att göra i max 20 min och sen dör det. Va fan ska jag göra sen då?

Alla dom som har mycket att göra och är stressade på jobbet säger att dom vill byta med mig, tro mig...det vill ni inte. Jag har hellre mer att göra än vad jag klarar av, än ingenting att göra alls.

Snacka om att bränna ut sig på nada...

Blää...hemma från jobbet igen. Samma skit som i måndags och tisdags. Tycker hysteriskt synd om mig själv. Jävla magkatarr...

Men jag har mina fina pojkar som får mig på bättre humör...

Mr Bill och Mr Bull...bästa lyckopillret i världen =)

Tog lite bilder på min arbetsplats igår och illustrerade så vackert hur tråkigt jag hade. Men det känns inte riktigt rätt att lägga upp dom bilderna när jag inte är där... Det får bli någon annan dag.

Nu ska jag återgå till mitt illamående.

Lycka! Jag har fyndat...

Två par najsiga skor (typ slip-in tofflor, låter fult men är löjligt snygga och ett par wannabee converse)

En snygg scarf (svart, med lite glitter och knallrosa små tofsar, hehe)

Ett par tramsigt snygga jeans (köpte ett par tidigare, fast i mörk denim som är nya favvo jeansen. Dessa är i ljust denim, som känns bäst så här på sommarkvisten)

En schysst t-shirt (i rosa, jag som inte gillar rosa vilket ingen tror på för allt jag nu mer kommer över är rosa, men det är en historia för en annan dag)

En avslappnad cardigan i ljusbeige färg, blir snyggt som en tok till mina ljusa byxor och mina wannabee converse.

...och allt detta får jag för 688 svenska riksdaler.

Lyckan är gjord, nu kan jag sova gott inatt.

Värsta sämsta bildkvalitén, men va fan...skiten va billig så who cares?

Om det inte hade varit för det omotiverade lufthålet längst fram så hade jag nog kunnat slicka asfalt för att få de här skorna...

Frulle om tre minuter...enligt mina egna regler då. Frukost intages inte förrän efter klockan nio på morgonen. Fjönigt värre, I know.
Särskilt när det mullrar i magen och har gjort sen jag gick och la mig igår. Pallade liksom inte äta något riktigt, så det blev bilar i soffan till kvällsmat. Inte särksilt nyttigt, inte särskilt mättande men ack så gott...

Varit hemma och sjuk igen, måndag och tisdag...är fortfarande inte riktigt kry och hade mer än gärna stannat hemma i sängen. Är löjligt trött och huvudet hänger liksom inte riktigt med...

Nåja, det är ju dan innan dag innan helg.

Blä, jag återkommer när jag har något med mer substans att berätta....typ, aldrig då...