Fyyfan vad det suger pung att gå hemma och inte kunna göra någonting. Jag kan inte köra bil och jag har aldrig varit särskilt bra på att motivera mig själv till att åka buss, särskilt inte när bussresan i sig skulle innebära en resa utan uppenbart mål.

Blaj blaj..

Julbord med jobbet på lördag, ska bli grymt najs. Trot eller ej men jag saknar faktiskt mina jobbarkompisar. Gemenskapen...att slippa vara ensam.

Mitt enda sällskap just nu är en styck nyopererad hund (4000:-, snälla ta alla mina pengar innan jul, gör det!) och sju allmänt skadade katter.

Ja, hunden är försäkrad...

När sambon kommer hem så har han ju fått skälla på folk hela dagen och är halvintresserad av att lyssna på mitt desperata pladder om skumt formade bajskorvar och antalet timmar jag sovit (enligt honom snittar jag 16 timmar, det kan nog stämma).

Drömmer mardrömmar om jobbet för jag intalar mig att jag kan jobba...det kan jag antagligen inte alls...jag fixar ju inte ens att köra bil.

Min stora fråga är: Va FAN ska jag göra i ytterligare sex veckor!!??

Vet att jag skulle skriva roliga anekdoter från min sjukhusvistelse, men det enda jag kommer ihåg är tanten jag delade rum med på avdelningen som (bortsett från att hon höll mig vaken hela natten) tyckte att klockan fem på morgonen var en utmärkt tidpunkt att vakna och börja prata med icke-existerande människor i rummet.
..coh var femte minut så konstaterade hon att det var väldigt mörkt (no shit!? det är för fan mitt i natten) och undrade om man inte kunde tända lampan.

Ja, jag var väldigt bitter den natten på henne, trots att hon var gammal, dement och nyopererad. Jag är nog fortfarande lite bitter på henne.
Det var liksom upplagt för en god natts sömn för mig del. När annars får man slumra in i väldigt starka pillers mjuka dimma annat än på sjukhuset.

Men icke!

Dessutom visste sköterskorna att hon inte var världens bästa rumspolare, det såg jag i deras illvilliga leenden och hörde i deras dåligt maskerade frågor typ; "Oj, väckte vi dig nu igen?" (klockan tre på natten) eller "Har det varit väldigt stökigt inatt?" (klockan sju på morgonen)...

Jag borde nog kunnat räkna ut det redan på kvällen då den ena sköterskan klämde ur sig "Du kan få öronproppar om du vill, ja, om det skulle bli lite stökigt i natt alltså".

Jag HADE öronproppar...

Nåja, jag har släppt allt det där nu...jag är, som man säger, inte bitter...