Jag ska snart ta mig i kragen och börja skriva lite nytt skit här men jag har fått problem med handleden.

Ett av de tre stiften som sticker ut har flyttat sig fem millimeter länge in i handleden och håller på att bli infekterat, så förtillfället gör allt för jävla ont.
Och eftersom mina smärtstillande piller bara gör att jag slocknar så får jag stå ut med att ha ont, förutom när jag vill sova då...

Så tills mina problem är ur världen så säger jag...ja, ingenting antar jag efter som det gör ont...

Jag har julpyntat, what you think??

Förövrigt är det så HÄR synd om mig....

Va, tråkigt? Jag?? Nääää....

Äter frukost...i min värld är det nu mer naturligt att äta frukost när alla andra normala människor redan har ätit lunch.



Macka med smör och en kopp kaffe...ska snart gå ut med hunden.



Satt och rensade min telefon på bilder igår och petade in lite ny musik så det ska faktiskt bli rätt underhållande att gå ut med el voffas.



Men shit vad jag är egenkär....de flesta bilderna bestod av motiv på mig mig och ja just, en jävla massa katter.



Om jag gitter så ska jag lägga upp en bild på mig när jag hade lugg, jag tror att jag tyckte att det såg bättre ut än vad det egentligen gjorde...iaf o´m man tittar på bilderna..



Tjippohej

Ska strax gå och lägga mig...

Filosoferade lite över nässpray, jag har alltid hatat det. Får min näsa att svida, men under den här förkylningen så har den blivit min bästa vän.

Men varför, oh why, skulle jag vilja köra upp nässpray med menthol i min näsa när skiten svider redan i orginalförpackning??

Fyyfan vad det suger pung att gå hemma och inte kunna göra någonting. Jag kan inte köra bil och jag har aldrig varit särskilt bra på att motivera mig själv till att åka buss, särskilt inte när bussresan i sig skulle innebära en resa utan uppenbart mål.

Blaj blaj..

Julbord med jobbet på lördag, ska bli grymt najs. Trot eller ej men jag saknar faktiskt mina jobbarkompisar. Gemenskapen...att slippa vara ensam.

Mitt enda sällskap just nu är en styck nyopererad hund (4000:-, snälla ta alla mina pengar innan jul, gör det!) och sju allmänt skadade katter.

Ja, hunden är försäkrad...

När sambon kommer hem så har han ju fått skälla på folk hela dagen och är halvintresserad av att lyssna på mitt desperata pladder om skumt formade bajskorvar och antalet timmar jag sovit (enligt honom snittar jag 16 timmar, det kan nog stämma).

Drömmer mardrömmar om jobbet för jag intalar mig att jag kan jobba...det kan jag antagligen inte alls...jag fixar ju inte ens att köra bil.

Min stora fråga är: Va FAN ska jag göra i ytterligare sex veckor!!??

Vet att jag skulle skriva roliga anekdoter från min sjukhusvistelse, men det enda jag kommer ihåg är tanten jag delade rum med på avdelningen som (bortsett från att hon höll mig vaken hela natten) tyckte att klockan fem på morgonen var en utmärkt tidpunkt att vakna och börja prata med icke-existerande människor i rummet.
..coh var femte minut så konstaterade hon att det var väldigt mörkt (no shit!? det är för fan mitt i natten) och undrade om man inte kunde tända lampan.

Ja, jag var väldigt bitter den natten på henne, trots att hon var gammal, dement och nyopererad. Jag är nog fortfarande lite bitter på henne.
Det var liksom upplagt för en god natts sömn för mig del. När annars får man slumra in i väldigt starka pillers mjuka dimma annat än på sjukhuset.

Men icke!

Dessutom visste sköterskorna att hon inte var världens bästa rumspolare, det såg jag i deras illvilliga leenden och hörde i deras dåligt maskerade frågor typ; "Oj, väckte vi dig nu igen?" (klockan tre på natten) eller "Har det varit väldigt stökigt inatt?" (klockan sju på morgonen)...

Jag borde nog kunnat räkna ut det redan på kvällen då den ena sköterskan klämde ur sig "Du kan få öronproppar om du vill, ja, om det skulle bli lite stökigt i natt alltså".

Jag HADE öronproppar...

Nåja, jag har släppt allt det där nu...jag är, som man säger, inte bitter...