Fatta hur snart jag ska in för operation, fatta hur glad jag är för det, fatta hur mycket jag tjatar om det och fatta hur folk flyr i panik så fort jag öppnar munnen. Jag kan inte prata om någonting annat!

Hur förklarar man för människor lättnaden och glädjen i att ha kommit så långt?

Jag har kämpat för mig själv i sju år....fatta stort älle! Det lär ju aldrig hända igen, min söta mamma har uppfostrat mig till att tro att till doktorn går man bara om man håller på att dö...fast helst ska man nog vara död när man kommer dit, då är det ju riktigt allvarligt.

Men det bästa med hela den här resan var nog bekräftelsen på att det faktiskt var någonting som var fel.

Förövrigt så kommer jag få ha sovmorgon rätt jävla länge nu, det -kan- väga in lite i glädjen. Fast det får man inte säg högt, man ska inte vilja vara sjukskriven, man ska vilja jobba.

Men just nu VILL jag vara sjukskriven...en liten del av mig tycker nog att jag förtjänar det också.

Min kära sambo bjöd med mig på afterwork idag, fan va kul tänkte jag. Han ska på after work med jobbet och kollar om jag vill hänga på, schysst.
Fast så var det ju inte...det han egentligen frågade var om VI skulle gå på after work och bjuda med oss lite folk.

Hur dum är man när man inte fattar att ens sambo faktiskt vill umgås med en?

Han har dessutom hittat ett TV-spel till mig (yes, he is the best). Jag är jäkligt kräsen när det kommer till sånt, jag vill få använda huvudet men inte för många knappar också vill jag inte att det ska komma för många monster för då blir jag så stressad så jag dör...och min karaktär ska vara snygg.
Men han hittade Fabel 2, så nu kan ni ju gissa vad vi gör varje kväll när vi kommit hem. Vi spelar halva kvällen var med vår gubbe.
Fast igår var han dum, han sköt sönder en dörr inne i staden med MIN gubbe...så jag var tvungen att böta. Dumma dumma.... ;-)

(jag hoppas innerligt ni hör min ironiska ton genom allt det här, men hey, vi har ju hittat ett gemensamt intresse...eller nåt)

Så jävla dött på jobbet...och jag låter tydligen rar i telefon när jag svarar.

Bah...undra om man ska gå och trakassera Daniel en stund...eller Andreas....fast Daniel har eget kontor, där kan man ordbajsa bäst man vill. Gör man det vid Andreas så stirrar halva kontoret på en och jag ser dummare ut än vad jag är...

...ja, jag KAN se dummare ut än vad jag är...


Tjipptjoppsnopp