Nä, jag kommer nog inte börja uppdatera frekvent igen.
Men just nu har jag skittråkigt på jobbet...
Fråga: Vill ni ha uppdatering på handledssituationen eller är ni lika trötta på mitt tjat som jag är?
Egentligen har jag inte särskilt mycket att skriva om.
Jag har gått något i ide. Det känns som den enda jag pratar med är mamma.
På tal om mamma, jag har funderat på hur mitt förhållande till mina föräldrar uppfattas av andra.
Jag har en väldigt nära relation till mina föräldrar. Tycker om att festa med dom och att umgås. Dom är fantastiskt duktiga på att få mig att må som en jävla prinsessa.
Om någon annan ger mig en komplimang så rycker jag mest på axlarna och beter mig som en normal svennebanan. Ni vet, dom där som säger "Nä, det är inte mitt hår som är fint, det är mitt schampoo som är helt uuunderbart" eller "Tycker du jag har fina ögon? Ja, jag fick väl bra gener från morsans sida".
Men när mamma och pappa ger mig en komplimang så tar jag det på fullaste allvar och säger tack...och tror på det.
Jag känner mig som världens kung varje gång jag haft en fylla med päronen.
Men jag har nog inte stött på så många andra som har samma förhållande till sina paranteser som jag har...och dom som kommer i närheten ser jag gärna ner på.
Jaha, så din morsa fixar fortfarande din tvätt?
Jaha, mamma kommer hem till dig och diskar?
Jaha, du får mat hos föräldrarna varje dag?
Det där är ju faktiskt bara jävligt läskigt.
Nåt sånt förhållande har jag inte till mina föräldrar. Hade morsan börjat dra i min tvätt hade hon åkt ut med huvudet före. Iofs, hade jag föreslagit för mamma att hon skulle ta min tvätt så hade hon nog inte pratat med mig igen på ett halvår...minst.
Vänta, nu har jag tappat bort mig...
Vad skulle jag komma fram till?
...här är anledningen till att jag inte bloggar längre. Kemikalier har förstört min förut så briljanta (hehe) hjärna.
Bajs mä...
Det hade nåt med mina föräldrar att göra...och att klippa navelsträngen.
Äh fuck it...
