


Det faktum att klockan inte funkar för att den behöver ett nytt batteri kan vi ju ignorera för stunden.
Det lär ändå ta mig förevigt att lära mig att det finns en klocka på armen. Så när den kunskapen väl har gått in så har jag nog hunnit byta batteriet också.
Får passande sällskap av dessa fyra damer.
Blir nog inte så pjåkigt ändå. Har både glass i frysen och chokladpudding i kylen.
...och rödvin i boxen.
Jag är på bättringsvägen. Hellre arg än...ja, storgråtandes.
Även jag vet hur det är att gråta.
Kan ni inte bara vara lite försiktiga med mig?
Om det inte är på riktigt, så snälla...bara var tyst.
Det får mig inte att gråta...
Men det går inte för nu är det släktkalas för hela slanten.
Först ska jag hem till min extramormor och fira henne och direkt efter det så ska jag hem till äldsta storasyster och fira min yngsta systerson. Dom har nämligen valt att fylla år på samma dag.
Ack ack ack...
Men det kunde varit värre. Jag kunde ju varit lika bakis som jag var igår och det är jag inte. Så lite duktiga var vi ändå.
Dansade gjorde vi också. Det var länge sen.
Det har varit en bra helg...
Nu håller jag tummarna för smörgåstårta, då hade helgen blivit nästan perfekt...
Tror jag väntar lite med det och klär mig i stället.
Får fixa håret när bästa vännen är här och vinet är upphällt i glaset.
Tänk att våga känna så där.
Tänk att våga vara så naken och ärlig.
När jag dör så vill jag vara som hon...och få en sån som han.
Tack....
Men nu är den borta!
..och lite Peps Persson på stereon bara för att verkligen känna att jul och nyår är över och nu går det bara framåt mot sommaren.
(herregud va positivt det lät, jag är helt klart inte frisk)
Mr Björn. Det fanns en gång två, då jag och min syster var små. Men det verkar som bara den här kämpen har överlevt.
...och systerdöttrarna somnade tillslut i mammas knä.
Dom ljuvligaste av ljuvliga.
Man blir dock väldigt trött av att köra i snöstorm med dåligt plogade vägar. Så jag ska väl snart ta och krypa ner i sängen så fisarna här hemma får sin dagliga keldos.
Natti.
Ungefär så känns det.
Man kan inte vara så mycket mer missnöjd än vad jag är just nu.
Det ser ut som fan här hemma, soporna måste tömmas, jag måste köpa kattmat och min telefon borde jag hämta också. Fick sms om att den var reparerad.
..och vad av detta orkar jag? Typ, ingenting. Ska i alla fall försöka samla tillräckligt med energi för att tömma kattlådorna. Sen blir det soffan för hela slanten.
Det känns som jag bestämt mig för att åka till Malmö, jag bara hoppas jag hittar någon att leka med. Det blir så jävla kallt att sova i bilen...
Wish me luck.