Väx upp då för fan

Jag bråkar med mig själv...

Det gör jag varje dag, men igår hade jag ett riktigt storbråk och en ny tredje part dök upp, helt oväntat.

Det är illa nog med två i huvudet liksom.

Anyhoo.

Jag vill desperat gärna veta vad jag ska göra med resten av mitt liv. Att fortsätta göra det jag gör nu kommer ju ta livet av mig...eller ja, livslusten i alla fall.

...eller ja, jag kommer i alla fall bli bitter.

MEN, jag kommer inte på en enda sak.

Det finns massa saker jag kan tänka mig att göra, men jag vill inte göra allt det innebär att göra just den saken. Bara det bästa av den...

Va fan är det för resonemang?

Helst av allt skulle jag vilja bli snuskigt rik så jag inte måste jobba. Då hade det varit roligt. Då hade vad som helst varit roligt. Så fort något blir ett måste så vill jag inte göra det.

Vad är det för ett jävla resonemang?

Är det liksom inte dags för mig att växa upp nu och inse att man inte får någonting gott utan lite ont?

Statement

Jag avskyr tonåringar.
Särskilt fjortisar...
Särskilt fjortisar som är äldre än fjorton...

Jag avskyr dom av många anledningar, men framförallt för att jag varit en själv och vet att jag också visste allt och hade varit med om allt och upplevt allt och visste vad som var bäst för mig.
Jag avskyr dom för att jag vet att dom egentligen inte har en jävla aning.
Jag avskyr dom för att dom tar upp så mycket omotiverad plats, för att dom är så jävla osäkra men tvunget ska framstå som dom mest världsvana människor som finns.
Jag avskyr dom för att dom inte klär sig efter vädret utan efter modet.
Jag avskyr dom för att dom har gjort det till en trend att bara äta varannan dag och då endast ett äpple.
Jag avskyr dom för att dom inte har förmågan att se andra människor som människor som känner och mår dåligt precis som dom gör.
Jag avskyr dom för att dom saknar insikt men ändå får möjligheten att påverka.
Jag avskyr dom för att dom dissar världen så jävla lätt utan en tanke på att de en dag också kommer tillhöra den.
Jag avskyr att de dissar äldre som måste jobba för att överleva, kämpa på ett pissjobb åtta timmar om dagen, utan att reflektera över att en dag kommer inte mamma och pappa finnas där för att ge dom tak över huvudet.
Jag avskyr dom för att dom inte uppskattar sina föräldrar.

Jag avskyr dom för att dom får mig att avsky dom.
Jag borde fan vara bättre än så.

Åhhh, cravings

Vill ha vill ha vill ha...vill ha så mycket så det gör lite ont i mig...






















































Uuuäää....dålig bildkvalité.
Om ni någonsin mår lite dåligt och har tappat bort den där magin i livet så ska ni se hans filmer.
Det är som att komma hem och se solen glittra i dagget på em smaragdgrön gräsmatta, känna doften av sommarmorgon och höra fåglarna leka i träden.
Det är som ett liv utan några mörka fläckar... Det är bara så jävla bra.




Hayao Miyazaki ---- Mästaren

Bara för att?

Är på bättre humör idag...
...och höll på att glömma rubrik.

Kallt som en tok, fick skrapa rutorna på bilen. Men så hade jag äntligen en legitim anledning att använda min nya mörkrosa tjock-jacka. Det har jag väntat på i över en månad. Yaaay.

Bilder kommer men för tillfället kan jag inte använda datorn där hemma... Jag hoppas på att få det fixat idag.
Så det braiga som hänt är inte bara trevlig att umgås med, han löser datorproblem och fixar så jag kan tvätta min bil för 40:-...

Det är allt jag behöver för att vara lycklig...
Glömde få med mig frukost så det blir upptinad kanellängd och kaffe till frulle. Inte helt äckligt men kanske inte det nyttigaste att knapra i sig klockan nio på morgonen...

Anyhoo... I'll be back.

Får väl börja med rubriker

...om jag kommer ihåg det.

Jag gillar egentligen inte rubriker. De lovar oftast saker de inte kan hålla.



Önskar det vore måndag, då hade jag haft något att skylla mitt pissiga humör på.























Att göra idag;

Vaccinera katterna...and all my money went poof.
Ta ut pengar för att betala tillbaka skuld...and then they went even more poof.
Ställa i ordning hemma
Vattna blommorna
Diska
Repa
Duscha...helst bada men det lär jag inte hinna.
...och allmän trimning av mindre fast kropp.

För på onsdag får jag besök...som stannar ända till på lördag. Det är bra...

Kan uppenbarligen inte hålla mig här ifrån.
Enough is enough is enough...

Jag har bestämt mig för att bara vara glad för att jag inte är så ensam längre och de som inte kan dela den glädjen med mig ids jag inte lägga någon neggo energi på.

Jag vill bara få vara glad...det tycker jag inte är för mycket begärt...

Jag vet att jag var väldigt duktig ett tag på att uppdatera här, men nu kommer jag nog lägga ner en stund.

Något väldigt bra hände...och samtidigt så blev det där braiga fult och dåligt.

Så just nu är det fett med konflikt, vilket tar det mesta av min energi.

Är tillbaka på jobbet nu också vilket inte bidrar till förhöjd energinivå...

Vi får se när jag kommer tillbaka.

Jag ska på bröllop ikväll, en rätt rolig historia. Jag känner inte ens brudparet.
Inget svenskt bröllop men jag vet inte om det är politiskt korrekt att skriva att man ska på turk-bröllop, så jag nöjer mig med att säga bröllop.

Det är egentligen mina föräldrars fel...och särskilt min mammas fel att vi ska uppträda i början.
Med tanke på att bröllopet i sig är i 400 000:- klassen så kommer vi vara bottenslammet...
...fast det hade vi varit på ett 20:- bröllop också...

...och jag hoppas verkligen inte att min mamma läser det här...

Anyhoo...det är Grease vi ska köra (en 20 minuters version med högst tvivelaktiga skådespelarinsatser) och jag hoppas verkligen att nedanstående outfit duger.






















Men sen ska jag få använda min fina svarta långklänning igen som är så skön så man dör lite varje gång man har den på sig. Dessutom får jag snygga boobs i den...
















Nu ska jag knäcka en öl...så jag kan skratta åt mig själv den första halvtimmen jag ska tramsa runt på scen (på så sätt får jag i alla fall lite nöje ur det) och försöka göra något åt mitt hår.


See you on the flip-side...

Har just sett slutet på Ghost Busters 2 och är inte längre lika stadig i blicken...
Jag vet att jag borde känna mig tragisk som sitter ensam hemma och blir glad och lullig, men jag har inte självinsikt nog för att bli det...




Bara för att det ser så jäkla mysigt ut...och suddigt...hmmm













Jag och Flicka rockar järnet i soffan.















Låt oss nu ha ett sanningens ögonblick...
Om någon håller mig till svars för det här imorgon kommer jag förneka allt och skylla på ölen.

Hur ofta tror ni att telefonen inte fungerar för att ni inte får sms från den ni helst av allt vill få sms ifrån?
Hur ofta framstår en dag som jävligt tråkig tills ni inser att ni får träffa en viss spercial någon och då blir det plötsligt den bästa dagen på länge?
Hur ofta står ni framför spegeln och gör fula danser bara för att få er själv att skratta?
Hur ofta tvingar ni er själva att tänka på något sorgligt bara för att ni ska få gråta en skvätt?

...och hur ofta tar ni på er den sexigaste pyjamasen ni har (för att krypa ner i en tom säng) med förhoppning om att en snygg, farlig och sexig främling helt spontant kommer ringa på er dörr dagen efter?




Aldrig??


...nä, inte jag heller...

Me and the farts softar på balkongen...det är bara liiiiite kallt om fötterna.
Så här, efter en öl (borde jag skämmas?), så känns livet genast lite lättare...




Fortfarande stadig i blicken...




















...Mr Fenix on the lookout...












...men Flicka följer mitt exempel och chillar maxat...

Är man hemskt tragisk när man som 26 år ung kvinna endast har det här som sällskap en fredag-kväll?


Jag känner mig i alla fall inte som den socialt kapabla, väldigt upptagna och älskade människa jag gärna vill tro att jag är...

Vaknat. Ska ge mig på frukost i solen på balkongen.
Rostat bröd med nutella på, det är underskattat.
...och en kopp vanlijthé...mumma...

Jag har suttit hela kvällen och funderat på hur man egentligen träffar någon.
Alla vet vi att krogen är det absolut värsta stället att träffa någon...men när annars är man ute bland folk?

Jag som dessutom har extremt svårt för folksamlingar och att prata med nya människor när jag är nykter får det ju ännu värre...

Är det någon som har något bra tips på hur man träffar en trevlig karl som faktiskt uppskattar att lära känna en innan man måste hoppa i säng?
En sån hade jag velat ha i så fall...

Sov till halv ett idag...
Jag får betala för att jag är ute och har roligt.
Lyckades ta mig ur sängen och åkte och hämtade mitt paket med kläder, woohoo!




















Och värsta gosekoftan...




















Kom hem, åt lite och sen gick jag och la mig igen vid tre och sov till halv åtta.
det har varit riktigt tungt idag. Känns som att jag aldrig kommer fungera normalt igen.


...fast när jag tänker efter så undrar jag om jag någonsin har fungerat normalt.
Men ni vet...lite mindre onormalt i all fall.

Jag har i alla fall flickans bästa vän som tröst och sällskap så här på kvälls-kvisten. I brist på någon annan att krama...

Ha! Jag har skrattat så min mage gör ont....

Freakin' sweet. Orkade inte vänta på att få en bild med Pablo him self, så det blev hans side-kicks ist, alla utom en...


Kommer inte ihåg vad han rakt nedanför hette, heter...hmm.
Jag och namn ni vet...
Men han längst ner heter (kallas?) Flip Schultz. Det vet jag bara för att jag fick hans kort... He was funny.


































Never mind me looking like a turd...

Nu har jag sanerat lägenheten...om det luktar bajs nu så skjuter jag fan mig själv.

Snart är det dags att träffa vännerna inför Pablo ikväll. Ska bli så jävla skönt att få träffa folk och bara slappna av...och inte behöva känna att det hade varit mycket roligare någon annanstans.
Jag kommer ju vara där det är bäst.

Bäst jag sätter igång och fräschar upp mig...jag är ju inte den snabbaste kaninen i hålan.

Tjippohoj!

Jag fick musiker-återfall...

Jag har fan ingen självbehärskning alls.
But what's a girl to do? Dom är ju alldeles för ljuvliga för att vara sanna...uppenbarligen.

Har varit och mentalsjungit. Jag klarar inte riktigt av att sjunga så jag fick sitta på en stol med ett barn i knäet och lära mig så i stället.
Fast jag åkte hem tidigt.

Vi är nere på mitt jobb och tränar också sprang jag på vår VD innan vi lullade in i lokalen.
Det var roligt...inte sett honom på jätte länge.

Känner mig åter igen lite ensam och misslyckad. Frågan är varför, för jag är varken det ena eller det andra.

Får försöka se fram emot bröllopet jag ska på på lördag i stället...och att jag ska kunna andas igen inom de närmsta dagarna.
Pablo Francisco på teatern imorgon också, DET ska bli roligt. Alla bästa vännerna ska jag gå dit med så det kommer bli ultimat.

Jaja...soffan och myskläder som gäller nu. Får väl krama en kudde som substitut...

Tisdag...har varit ännu en sväng till farbror doktorn och blivit sjukskriven ännu en vecka.
Lunginflammation är inge roligt.

Kan ju iofs vara en av anledningarna till att jag tycker det suger att vara singel för tillfället.
Att ligga hemma ensam kan ju få vem som helst att känna sig deppig...

Jag beklagar mig här i stället...
Jag har blivit stucken i fingret




















Men sen skämde jag bort mig med fyra små rätter...och katterna fick det som blev över.
Kom på en bra sak med att vara singel, jag kan äta hur många fyra små rätter jag vill utan att få djupa suckar om att jag aldrig varierar mig...

Nu ska jag krypa ner i sängen en stund och drömma om när jag vinner 158 miljoner på lotto...

Jag är inte bra på att vara singel.
Jag vill gärna intala mig att jag är det men shit jävla bajs....jag suger verkligen på det.

Jag saknar att ha någon att hångla med i soffan, jag saknar någon att spoona med i sängen, jag saknar någon som skickar sms bara för att dom tänker på mig... Jag saknar någon som saknar mig.

Men, jag jobbar på att vara bra på att vara singel...

Min första förhållningsregel är;

Undvik musiker

...och ja, jag tänker krasst dra ALLA musiker över en kant. Ni är värdelösa på att få en kvinna att må bra i det långa loppet.

Så hur fantastiskt ljuvliga dom än är så är dom ett big NONO!!

Andra regeln är väl snarare mer ett överlevnadstips;

Utnyttja dina vänner till max. Är dom riktiga vänner så blir dom lika glad som du för att umgås.

När det kliar i fingrarna för att ringa den som senast satte på dig (för att sedan försvinna från jordens yta) så ring bästa vännen i stället.
Det genererar betydligt mindre ångest dagen efter.

Håll dig sysselsatt och anstäng dig för att komma ihåg alla människor som faktiskt älskar dig för den du är....det räcker många gånger.


...tills den där söndagen dyker upp då du deperat vill ha någon att röra vid.
Söndagar är värst för mig...och lördagsnätter. Då är ensamheten som värst... Men jag hoppas det blir bättre med tiden.

Jag har i alla fall dom här två fisarna att pussa på när det blir som värst...